Att Eskilstuna kommun ska spara har väl knappast gått någon förbi. De som drabbas hårdast är just nu våra barn och ungdomar, som är vår framtid. Jag har arbetat inom skolan i 20 år och varje år har vi kunnat erbjuda våra fina årskurs 9-elever på Gökstensskolan i Torshälla en fin avslutning med lite mingel och lunch, där betygen delas ut av rektor. En tradition vi haft som så många har uppskattat. En självklarhet. I veckan stod det klart att vi inte får köpa in servetter, ballonger, alkoholfri cider och salta pinnar till årets nior. En årskull så fin och exceptionellt skötsam.
Många av dem har gått på skolan sedan förskoleklass och de startade dessutom årskurs 7 med hemundervisning då pandemin härjade. Vi funderade mycket på hur vi skulle kunna forma dem till klasser och med god sammanhållning. Jag vill också tillägga att eleverna under perioder har varit utan det stöd de haft rätt till. Neddragningarna har som bekant pågått en tid och de utsatta är såklart eleverna. Vi har kämpat med dessa klasser och ungdomar och många kommer faktiskt nå ett fullständigt slutbetyg, för vi vänder ut och in på oss. Men om vi som lärare har kämpat förstår du som läser detta att det är våra elever som gjort det största jobbet.
Så nu på avslutningsdagen får vi alltså inte ge dem den värdiga avslutning de förtjänar. Men som lärare är vi om något lösningsfokuserade – självklart kommer vi att ordna en avslutningslunch även i dessa katastrofala tider!
Vi pratade i går (läs: i tisdags) om hur vi kan få ihop pengar och vi kommer panta burkar, ta med oss ballonger och serpentiner hemifrån, och några av oss köper salta pinnar och cider för egna pengar.
Det med ilska, sorg men också skam. För det är skämmigt att behöva panta burkar för att kunna ordna en avslutning för våra elever, vår allas framtid.