Våra alkohollagar är ett arv från en annan tid. En tid då de flesta svenskar gick i första maj-tåg och folkhemmets ideal präglade samhället stort. Den tiden var även starkt påverkad av en kristen högmoral. Finns ens första maj-tåg kvar, eller är dagens enda syfta att underlätta bakfyllan?
Tro det eller ej, kära millenials, men på "den gamla goda tiden" var det faktiskt förbjudet att ha vanliga affärer öppna på söndagar. Det fanns vissa undantag, exempelvis färskvaror som tilläts säljas mellan 07 och 10 på morgonen. Synd bara att det var då du förväntades närvara i kyrkan.
Men däremot kunde man gå och köpa sig en varmkorv hela söndagen. Fast inte med ketchup, det var nämligen förbjudet att sälja varmkorv tillsammans med ketchup fram till 1962. Så ketchupen måste du köpa dagen innan ur en vanlig affär.
Anledningen bakom dessa förbud är alltid densamma. En överdriven försiktighet från politikers håll, alltid påbackat av motiv som "det är ändå inte nyttigt för dig".
Politiker behöver göra samma resa som föräldrar gör när barnen växer upp. Våga tillåta barnen att vara ute senare med tiden, ge dom mer skärmtid desto äldre dom blir och så vidare.
För var händer annars? Om du ena dagen måste vara hemma klockan 19 och får sitta max en timme med surfplattan, till att nästa dag få dricka dig redlös på krogen och sticka vart du vill? Dom människorna är alltid dom som spårar ur mest. Av exakt samma anledning är det alltid vi svenskar som beter oss värst när vi är utomlands. Vi super och härjar hela dagarna för här hemma är det inte tillåtet. Varken juridiskt eller moraliskt.
Låt mig köpa en öl på en söndag, som jag kan ha till middagen. Och bara varm dryck? Tror ni verkligen temperaturen stoppar en alkis?!
En äldre kollega argumenterade ofta med mig att man faktiskt kan planera sina alkoholinköp. Nästa gång kommer jag säga att du kan faktiskt planera dina varmkorvsinköp med ketchup. För återgå till 50-talets högmoraliska reglering med allting, eller släpp den här förlegade kontrollen. Annars kommer denna dubbelmoral få mig att känna mig som en förvuxen tonåring även när jag fyller 60.