Ledare

Reinfeldt har rätt – förläng arbetslivet

Thu, 09 Feb 2012 06:46:00 +0100

Oppositionen och facket borde veta bättre än att ställa sig på hälarna och skrika nej. Ett friskare Sverige kräver att fler svenskar arbetar längre.

Svenskarna lever längre. Det är utmärkt men betyder också att andelen arbetande sjunker. För att få ekvationen att gå ihop måste man antingen ta ut mycket högre skatt, sänka kvaliteten i vården och omsorgen – eller så måste arbetslivet bli längre.

Detta har sagts många gånger tidigare. Men när statsministern sa det i tisdags började en stor del av etablissemanget tävla i att missförstå honom. Nyhetsredaktioner gjorde enkäter och jagade fram företrädare för fackförbund och opposition, som frustade ut missnöje över Fredrik Reinfeldts resonemang. Vilken verklighet lever han i? Hur kan han tala om ”höjd pensionsålder” när många inte ens orkar jobba till 60?

Man kunde få intrycket att statsministern ville tvinga folk att arbeta längre. Så var inte fallet. En fast pensionsålder finns inte i Sverige, däremot en rad rättigheter och skyldigheter kopplade till olika livssituationer och åldrar över 60.

I en central fråga gav dock statsministern ett tydligt besked i tisdagens intervju i DN. ”Vill du ändra 65-årsgränsen för garantipension?” löd frågan. Nej, var innebörden av svaret. Därmed borde misstanken att statsministern vill tvinga kvar människor i arbetslivet vara avförd.

Ja, rent sakpolitiskt tillförde Fredrik Reinfeldt absolut inget i ärendet. Däremot öppnade han en diskussion i en viktig fråga. Han gjorde just det många kritiker krävt av honom – lyfte blicken från den dagsaktuella politiken och talade om större framtidsutmaningar.

För visst behöver synen på arbete högre upp i åldrarna ändras. I dag förväntas människor göra karriär samtidigt som de bildar familj med barn. När så barnen står på egna ben återstår inte många år tills man börjar skymta pensionsstrecket eller åtminstone kan släppa tankarna på ett nytt karriärryck.

Det borde kanske vara tvärtom. Kerstin Brunnberg, 69, ordförande i Statens kulturråd, tog upp detta under gårdagens seminarium med Framtidskommissionen – Bortom 65:

Efter 50 har man oftast inga småbarn, bra boende, god hälsa och kan lägga all energi på arbetet medan småbarnsföräldrar borde kunna ta det lite lugnare, menade hon.

Joakim Palme, vd i Institutet för framtidsstudier, påpekade att arbetsgivare är dåliga på att värdera äldres färdigheter. Internationella studier visar att även anställda i arbetaryrken ökar sin produktivitet upp i 60-årsåldern.

Sådana perspektiv på arbetslivet gör tillvaron bättre för alla – för småbarnsföräldrar som får bättre livskvalitet, för 55-åringarna som inte längre betraktas som förbrukade på arbetsmarknaden och för hela samhället som tar bättre vara på kompetens och arbetsvilja hos äldre.

Ingen säger att alla måste jobba efter 60. En del kan inte ens göra det efter 55 eller 50. Men det betyder inte att ingen ska tillåtas arbeta till 75.

Allt detta leder förstås in på sakpolitik, ett antal frågor behöver redas ut. Hur ska morötterna för anställda och arbetsgivare se ut för att fler ska kunna arbeta längre? Hur ska socialförsäkringar och utbildning utformas?

Här kan och bör de olika samhällsaktörerna tvista. De borde dock kunna vara överens om målet: Ett friskare Sverige kräver längre arbetsliv.

Kan inte opposition och fackföreningsrörelse åtminstone acceptera det – i stället för att ställa sig på hälarna och skrika ”orealistiskt”, ”felfokuserat”, ”omöjligt”?

Ty den som har, han skall få... i överflöd

Wed, 08 Feb 2012 06:52:00 +0100

Ett bidrag för att de som har pengar ska flytta runt dem mellan konton och sänker sin skatt är inte en sparlinje utan en ren överklasspolitik.

"Annie Lööf har en uppenbar förkärlek för att bedriva symbolpolitik genom att dutta med avdrag hit och dit", skrev Expressens ledarsida träffande i måndags. För just så är det. Centerpartiet har en tendens att koka ner Lööfs stora ord om frihet, oberoende och företagande till svårbegripliga skatteavdrag med oklart syfte och ofta absurda effekter.

Ta två förslag som påstås stimulera sparandet. Det ena lanserade Annie Lööf i somras – ett grundskatteavdrag på sparränta. Grundavdraget börjar på 5 000 kronor per år och stiger med ökat sparbelopp. Det andra presenterades i går – ett skattegynnat sparande för unga som ska köpa en bostad. Personer under 35 år ska kunna flytta 20 000 per år till ett särskilt bosparkonto och få en årlig skattereduktion på upp till 4 000 kronor. Staten tillåter att pengarna används till handpenning vid köp av bostad eller amortering av bolån.

Komplettera arbetslinje med en sparlinje. Så heter det på centerjargong. I själva verket är detta 1) ett bidrag för flytt av pengar mellan konton, 2) stimulans av skattearbitrage och 3) gynnande av personer som redan har ett sparkapital.

Ett exempel: En person lånar 20 000 kronor på banken mot en låneränta på fem procent, vilket är 1 000 kronor och efter ränteavdrag 700 kronor. Dessa pengar sätts sedan in på det där bostadskontot. Insättningen ger 4 000 kronor i sänkt skatt. När skattereduktionen är inkasserad betalas de 20 000 kronorna tillbaka till banken och personen har tjänat 3 300 kronor på ett bräde genom några enkla transaktioner. Det är skattearbitrage.

Lägg sedan till centerförslaget om grundavdrag. Ta ett fyrapersonshushåll, ett par med två barn. Ett sparkapital på 600 000 kronor fördelat på fyra ger 18 000 kronor per år med en sparränta på tre procent. Om Centern får som det vill blir det skattefri inkomst. Familjen tjänar 5 400 kronor i minskad skatt.

Familjen får alltså sammanlagt 12 000 kronor per år, givet att familjen använder bostadskontot för båda barnen.

Men en genomsnittlig familj förfogar inte över sådana medel, vill någon invända. Nej, och det är just poängen. Skatteavdraget säljs in av Centern som ett sätt att få igång ett sparande hos dem som saknar ett sådant. Men det är i allt väsentligt en gåva till dem som redan har sparkapital. Därtill är det stimulans till skatteplanering.

Det är möjligt att en och annan slösare förvandlas till sparare. Men lejonparten av skatterabatten kommer inte att gå till dessa individer utan till dem som har, och ta utrymme från skattesänkningar som gynnar arbete och företagande. Ren överklasspolitik alltså.

Det här med likformighet och enhetlighet i beskattningen är ingen kameral dogm. Det är viktiga beståndsdelar i ett system som ska förhindra att välbeställda personer får kryphål och gräddfiler för att sänka sin skatt på andras bekostnad. Det är därför som 30 procent i ränteavdrag ska motsvaras av 30 procent i skatt på ränteinkomster.

Paradoxalt nog talar Annie Lööf i andra sammanhang om vikten av likformighet och enhetlighet i skattesystemet. Var hon har sina verkliga övertygelser är som synes, åter igen, oklart.

Till riksdagen blir man vald – inte utnämnd

Tue, 07 Feb 2012 06:21:00 +0100

Till riksdagen blir man vald av väljare i allmänna val, inte utsedd av en partistyrelse utanför riksdagen – detta gäller utan sosseundantag.

En frisk 50-åring ska inte leva på pension

Tue, 07 Feb 2012 06:09:00 +0100

Strängnäs tillhör de kommuner där politiker kan lämna sina uppdrag vid 50 och därefter leva på generös pension. Systemet är perverst och måste ändras.

Ryssland skyddar sin gamla klientregim

Mon, 06 Feb 2012 06:11:00 +0100

FN försökte bereda vägen för ett fredligt maktskifte i Syrien. Ryssland ville annorlunda. Därmed ökar risken för ett storskaligt inbördeskrig.

Ägarna har kvaddat Astra

Sat, 04 Feb 2012 06:14:00 +0100

AstraZeneca har inom svensk industri varit nummer tre på forskning och utveckling. Nu ger bolaget nästan helt upp sin stora satsning inom neurovetenskap. Bara i Södertälje avlägsnas ett tusental kvalificerade anställda ur verksamheten.

Av de två stora läkemedelsföretagen som fanns i Uppsala och Södertälje är det tidigare Astra på väg åt samma håll som förde Pharmacia i fördärvet. När den forskningen ströps var det stor entusiasm kring nystartade forskningsbolag med tidigare
Pharmaciaanställda. De förhoppningarna infriades inte.

Att det inte stått väl till med resultaten av AstraZenecas forskningsprogram har skymtat fram under ett antal år. Ledningen försöker nu med polerade konsultglosor framställa nedläggningen som en omorganisation för större kontakt med universitetsforskare.
Verkligheten är ett misslyckande, bristande uthållighet eller följder av långvariga felprioriteringar. Det är inte så enkelt som att bara skylla på forskarna i Södertälje, och att som Marcus Wallenberg lägga tonvikten vid att de inte levererat de mediciner mot Alzheimer och annat som det satsats på.

Som koncern har AstraZeneca länge haft problemet att stora forskningsprogram inte gett nog med användbara produkter. Ledningen har då för stora pengar i stället köpt upp företag som verkat ha mer lovande projekt. Bolaget har också år efter år minskat aktiekapitalet genom att köpa tillbaka egna aktier. Beloppen, bortåt 70 miljarder kronor 2011-12, är inte så väldiga för ett så stort bolag.

Men en styrelse som lämnar tillbaka riskkapital till aktieägarna är ett varningstecken. Det tyder på oförmåga att använda pengarna på ett tekniskt och affärsmässigt bra sätt. Eller också på omsorg om aktiekursens nivå snarare än de långsiktiga framtidssatsningarna.

Det som gått dåligt affärsmässigt och i laboratorierna kan inte efteråt återställas med politik och skattepengar. Bolag som går bakåt måste ersättas med bolag som går framåt. Då kan inte fokus i näringslivet ligga så mycket på finansiella lösningar och skatteupplägg vid köp och försäljningar av bolag.

Det behövs mer intresse för det tekniskt och vetenskapligt nyskapande, mer investeringar i att vara världsledande med nya produkter, på nya marknader.

Skattesystemet måste styra åt det hållet, inte åt motsatt håll som både bolags- och inkomstbeskattning delvis fortfarande gör.

Håll huvudet kallt även när det smäller

Fri, 03 Feb 2012 06:44:00 +0100

Det är något som inte stämmer. Upprördheten efter morden i Malmö cirklar för mycket kring polisens möjlighet att telefonavlyssna för att leta skjutvapen. Här gäller det dock att hålla huvudet kallt, trots att tv-bolagen ropar in politikerna för att tävla i verbal dådkraft inför kamerorna.

Denna Mälardaling måste kunna bättre

Thu, 02 Feb 2012 06:05:00 +0100

Inga uppsägningar på stålföretaget Outokumpu i Torshälla är omedelbart förestående, meddelade företagsledningen i går. Men få lär ha blivit lugnade. Fabrikerna måste förbättra lönsamheten och det snabbt, annars är det kört. Och Sverigechefen Jorma Tonteri sjuder knappast av optimism, att döma av hans uttalanden i dagens tidning.

Sådan är den bittra verkligheten för den svenska industrin och industristaden Eskilstuna. Nu hänger Outokumpu, en av kommunens största privata arbetsgivare med 300 jobb, löst. För två veckor sedan varslade låstillverkaren Assa 96 anställda. Dessförinnan avvecklade Saab Dynamics resterna av sin vapenindustri i Eskilstuna, från att en gång i tiden ha sysselsatt 400 personer.

Anläggningarna i Torshälla ingår i ett maktspel runt Outokumpu där det tyska facket IG Metall gjort upp med Thyssen om att inga tyskar ska sägas upp under tre år när ett dotterbolag säljs till Outokumpu. Men vid sidan av dessa kortsiktiga manövrer finns en långsiktig utveckling, som handlar om strukturomvandling i industrin. Den bör bejakas. Företagens beslut att rationalisera, minska personalstyrkan eller flytta tillverkningen till platser i världen där det är billigast bygger på affärsmässighet och innebär bättre användning av resurser. När allt kommer omkring är det bland annat denna teknikutveckling, skärpt konkurrens och globalisering som har gett Sverige och världen en lång period av exceptionell tillväxt och ökat välstånd.

Men utvecklingen har även förlorare. Bo Wictorin, analytiker på Eskilstuna kommun, presenterade nyligen i tidningen den större bilden för Eskilstuna. Under krisen förlorade kommunen 2 500 jobb, varav de flesta i industrin. Sedan dess har 1 000 tillkommit, i huvudsak i tjänstesektorn.

Denna utveckling pågår inte bara i lågkonjunktur. Minns hur IBM lade ner verksamheten i Eskilstuna på toppen av högkonjunkturen. Sammanlagt 170 arbetstillfällen försvann.

Industrijobb försvinner, lager- och callcenterjobb tillkommer. Den redan mycket konjunkturkänsliga arbetsmarknaden i Eskilstuna blir än mer skör och beroende av svängningar i världsekonomin.

Det är en Eskilstunabild. Och här är en till: I går presenterade kommunen ett bokslut med ett hyggligt överskott. Det är förstås positivt. Men i kommunens räkenskaper finns även oroväckande mönster. Eskilstuna har åter slagit rekord i utbetalt försörjningsstöd – 194 miljoner 2011 jämfört med 182 miljoner 2010. Även antalet hushåll som har fått denna hjälp från kommunen har ökat, från 4 453 till 4 524. Det är mycket. 2010 hade bara tre kommuner högre kostnader för ekonomiskt bistånd än Eskilstuna, räknat per invånare.

Eskilstuna kombinerar alltså en stor känslighet för ekonomiska nedgångar med omfattande utanförskap och sociala problem även i goda tider.

Det finns förstås ingen spak som kommunens politiker kan dra i för att omedelbart vrida utvecklingen i en annan riktning. Men de bör åtminstone tala om dessa långsiktiga problem och anvisa en väg ut, och inte luta sig förnöjsamt tillbaka när bokslutet visar fina plussiffror. En kommun i Mälardalen, Sveriges ekonomiska motor, med högskola och en timmes resväg till Stockholm borde prestera bättre än så här.

Vad har KD emot arbetande kvinnor?

Thu, 02 Feb 2012 06:17:00 +0100

Det behövs inte ett särintresse för att kräva. I vart fall behövs inte en bransch- eller fackorganisation. Det är inte bara sådana som kan blunda för att deras egna krav kan ha biverkningar.

Se bara på ett färskt förslag: Kvinnan som har barn, men ändå envisas med jobb och dagisplats ska inte få jobbskatteavdrag. I stället ska hon klämmas åt, staten ska ta ifrån henne bidrag. Hon som blir Metallare och jobbar ihop 25000 kronor i månaden ska bli blåst på mer än dubbla jobbskatteavdraget.

Nej, det är inte något av de vanligare särintressena som varit i farten. Det är en arbetsgrupp i ett politiskt parti. Odell- och Hägglundanhängare i KD har haft svårt att enas om annat. Men bakom hugskottet att eliminera jobbskatteavdraget – två gånger om, minst, står personer ur båda lägren.

Det där är ändå deras mildare förslag. De har ett till, som biter hårdare – förutom höjd dagistaxa, förstås. Den som har barnen hemma och håller sig borta från arbetsmarknaden ska få 6 000 kronor i månaden per barn. Det ska dock deklareras, och sociala avgifter betalas som för företagare. För tvåbarnsmamman i Strängnäs som hade fått 25000 kronor i månaden på jobbet blir det efter skatt och avgifter ett vara hemma-bidrag på över 8 000 kronor i månaden.

Meningen är tydlig, för henne ska yrkesarbete inte löna sig. När skatt och dagisavgift och det indragna vara hemma-bidraget staplas på varandra ska i storleksordningen 65 procent av hela arbetsförtjänsten dras in till stat och kommun. Den som har helt måttlig lönenivå vill de behandla hårdare än en utpräglad höginkomsttagare. Så kan anti-arbetslinjen se ut.

Att detta skulle genomföras inbillar de sig väl inte. Förslaget är till för att Kristdemokraterna ska både sitta i regeringen och motarbeta regeringens politik. Profilera sig, kallas det.

Att de som vill låta borgerligare än andra talar hårt språk från höger mot regeringspolitiken är inget man behöver leta hos KD för att stöta på. Stefan Löfven, som just bytt jobb från Metall till partipolitiken, påminde nyss om det mest uppmärksammade fallet på senare år.

Till skillnad från regeringen och finansminister Anders Borg ville han minsann inte se företagarna och näringslivet som ett särintresse. Det var ju artigt sagt, Stefan Löfven är van vid att sitta vid samma bord som arbetsgivare och göra upp i godo. Det är väl inte helt fel om han tar lite av den vanan med sig till politiken, skruvar ner tonläget och försöker lösa fler frågor i samförstånd.

Men låt oss ändå påminna om hur det gick till när Svenskt Näringsliv gång på gång rök ihop med finansminister Borg från 2008 och framåt. Organisationen krävde mer släpphänt budgetpolitik. Den angrep målet om överskott i goda tider. De gjorde motstånd mot regeringens försök att ta itu med de räntesnurror som storbolag satt i system för att undvika bolagsskatt. Ett praktexempel på arbetsamhetens motståndare – på hur ett särintresse kan se till egna syften, och ta lätt på samhällsekonomin. Stefan Löfven kan hitta fler exempel på sådant, en del av dem har han på närmare håll än Svenskt Näringsliv.

Särintressen finns alltid. Men deras ensidighet, ointresset för vad följderna blir för andra, är ett riktigt problem – ofta fullt i klass med KD-förslaget att sno jobbskatteavdraget från föräldrar som vill jobba.

EU-fördraget är inte farligt – särskilt inte för Sverige

Wed, 01 Feb 2012 06:05:00 +0100

De politiska skrämselropen om EU:s nya budgetfördrag är konstlade. Det är ett missförstånd att fördraget förbjuder aktiv politik mot arbetslöshet.

Kaserngårdsanda

Wed, 01 Feb 2012 06:07:00 +0100

I måndags begärde tidningen ut en offentlig handling från Strängnäs kommun. Det är Powerpoint-bilder från en presentation från Ledarforum – en utbildningsdag med 70-80 av kommunens chefer som ägde rum 20 januari.

Hela materialet består av 30 sidor. Strengnäs Tidning fick fem. Det är inte första gången sådant inträffar. Vid flera tillfällen har tidningens medarbetare fått ofullständiga, icke sekretessbelagda handlingar, och tvingats be om kompletteringar. Den metoden fungerar förstås – förutsatt att journalisten vet att det material som lämnats ut är ofullständigt, att det finns något ytterligare att fråga efter.

Denna slutenhet och misshandel av offentlighetsprincipen gör det svårare för oss att berätta för kommuninvånarna det som de har rätt att veta.

Vad finns det då på de sidor som de ansvariga i Strängnäs kommun inte anser att tidningen behöver läsa? Via andra kanaler har Strengnäs Tidning fått tag i hela materialet (länkar till dokumenten finns till höger). Det mesta är okontroversiellt: ledarskapsfrågor med genomgång av bland annat arbetet med Lean och Ständiga förbättringar.

Men så finns där även en mer, så att säga, laddad del. En punkt under genomgången kallas Mediebilden. Det är inte vilken mediebild som helst utan en bild av kommunchef Peter Lundberg som påstås ha målats upp av denna ledarsida. Problemet illustrerades med tre uppkopierade ledarartiklar varpå en diskussion följde.

Det hela presenterades så här i Powerpoint-presentationen: ”Upprinnelsen till artiklarna i massmedia. - Felaktigt köp av konsulttjänst som tf näringslivschef. - Omorganisation i syfte att tydliggöra kärnverksamheternas respektive stödfunktionernas roller. Kommunledningskontoret upphör.”

Vidare: ”Diskutera. - Finns det oklarheter och funderingar kring Peters agerande och artiklarna i massmedia? - Händelsefråga: När du som chef kliver in i enhetens personalrum avbryts det pågående samtalet abrupt. Du hinner dock uppfatta att samtalet handlar om de senaste skriverierna om kommunchefen och förs i en mycket raljerande ton. Vad gör du?”

Vad den där enhetschefen gör i det läget är förstås en intressant fråga. Men hela upplägget är problematiskt. Här finns mediebilden med stor bokstav av Strängnäs kommun. Denna mediebild påstås handla uteslutande om kommunchefen. Först avkrävs chefsgruppen lojalitetsförklaring förklädd i en fråga om det finns några oklarheter. Sedan riktas en uppmaning till cheferna, kamouflerad som en diskussion, att förankra den rätta bilden i organisationen. Kommunchefens bild.

En lagom dos kaserngård i kommunal miljö.

Powerpointbilderna innehåller även en annan intressant uppgift. Bara 46 procent av kommunens medarbetare sägs ha förtroende för kommunledningen. Målet är att öka andelen till 55 procent i år. Det kanske går – bland annat med lite större respekt för lagar och med en lite mindre självupptagen kommunchef.

Kulturprogram utan mening

Tue, 31 Jan 2012 05:55:47 +0100

I förra veckan flammade en kulturpolitisk debatt upp på tidningens debattsidor. Den behandlade visserligen den kommunala kulturpolitikens tunga del, biblioteken, men fokuserade en avgränsad fråga – privata entreprenader. Moderaterna i Eskilstuna hade föreslagit detta, utan att få stöd från något annat parti än Sverigedemokraterna.

Vad vill Kristdemokraterna?

Mon, 30 Jan 2012 06:03:00 +0100

Mats Odells uppror har misslyckats. Göran Hägglund är kvar som ledare för Kristdemokraterna och ser ut att manövrera ut sina opponenter helt. Det är goda nyheter för dem som månar om en politik för arbetsamhet och tillväxt, och vill hålla de antiliberala krafterna i schack

Kliniken som trollades bort

Sat, 28 Jan 2012 06:10:00 +0100

I tisdags uppmärksammade vi stängningen av alkoholpolikliniken i Strängnäs. Sedan dess har det hänt en del. Marie-Louise Forslund Mustaniemi, Kristdemokraternas gruppledare i landstinget och ledamot i Strängnäs socialnämnd, har reagerat. I torsdagens Strengnäs Tidning säger hon att det saknas politiskt beslut i landstinget att lägga ner kliniken.

En bra början

Fri, 27 Jan 2012 06:06:00 +0100

Ett partiledarbyte räcker i sig inte. Men det som Socialdemokraterna nu genomför är ett lovande första steg.

Stefan Löfvén är i viktiga avseenden Håkan Juholts raka motsats. Där Juholt ropade talar Löfvén med låg röst. Där Juholt tog genvägen till åsikten utan att tänka igenom det praktiska, för Löfvén resonemanget hela vägen.

Med tanke på var Socialdemokraterna befinner sig politiskt och mentalt, är detta val av ny ledare logiskt. Partiet behöver lugn och ro, samling och politisk reform – inte jakt på snabba opinionsresultat. Sådana kan komma ändå, i och med själva partiledarbytet, upphörande av den tidigare ordförandens pinsamheter och signal om omstart. En del av de väljare som under de senaste veckorna gått till Miljöpartiet och Vänsterpartiet eller satt sig på soffan kan återvända till Socialdemokraterna.

Det räcker en bit men inte hela vägen för partiet, som behöver återvinna förtroendet i de centrala frågorna: förmågan att leda Sverige, föra en ansvarsfull ekonomisk politik, bekämpa arbetslösheten, bygga upp den svenska skolan, upprätthålla kvaliteten i den offentliga sektorn i stort.

Här är Stefan Löfvén i många stycken oprövad. Men i de frågor där han meddelat sin åsikt är han just så pragmatisk och mittenorienterad som en framgångsrik socialdemokrati behöver vara. Han har sagt nej till en snabbavveckling av kärnkraft, ja till lägre inkomstskatter (jobbskatteavdrag) och argumenterat engagerat för att Sverige ska vara en mer aktiv part i EU.

Löfvéns ordförandeskap sänker med största sannolikhet tonläget i debatten. Det ger partiet utrymme att mer förutsättningslöst gå igenom sin politik och om så behövs luckra upp sina tidigare låsningar. Men det gör det även lättare för regeringen och Socialdemokraterna att hitta varandra i frågor där det i grunden inte borde finnas starka åsiktsskillnader. Energipolitiken är ett sådant område. Arbetslöshetsförsäkringen är en annan fråga där Löfvén talat för en långsiktlig lösning med högre ersättningsnivå kombinerat med en snabbare avtrappning än i dag.

Stefan Löfvén kommer dock inte att ha en lika dominerande roll som tidigare socialdemokratiska ledare. Det faktum att han inte har riksdagsplats innebär i praktiken en form av delat ledarskap i partiet, där sannolikt gruppledaren i riksdagen kliver fram som en högprofilerad nummer två bara ett halvt steg bakom Löfvén. Gruppledarvalet är därför denna gång nästan lika viktigt som det av partiledaren.

I går kom också det första provet på den socialdemokratiska politiken efter Juholt. Socialdemokraterna och regeringen blev överens om villkoren för Sveriges deltagande EU:s budgetpakt. Det som för inte så länge sedan lät som ett kategoriskt nej från S blev plötsligt ett ja, och meddelades som av en tillfällighet samma dag som en ny EU-vänlig partiordförande presenterades. En bra början.

Jansson över gränsen

Thu, 26 Jan 2012 06:02:00 +0100

Många har starka åsikter på medieföretagens artikelkommentarer. Bör man få skriva under signatur? Får man vara anonym gentemot redaktionen? Hur yvig får man vara? Hur hårt får man gå åt offentliga personer?

Helle följer Fredrik

Wed, 25 Jan 2012 06:04:00 +0100

Känns det här igen? ”Nu är tiden kommen för en skattereform där syftet är att sänka skatten på lön”. Alltså inte på pensioner och andra kontantförmåner. Eller det här? ”Det är ett mål för regeringens skattereform att det i högre grad än i dag ska kunna löna sig att ta ett arbete.”

Snålhet bedrar vishet

Tue, 24 Jan 2012 06:02:00 +0100

Vid årsskiftet stängde Strängnäs alkoholpoliklinik. Landstinget drog sig ur. ”Dumsnålt” kallar en tidigare missbrukare beslutet i gårdagens Strengnäs Tidning. Han tillhör dem som en gång i tiden via polikliniken fick hjälp att sluta supa.

Sök inte en frälsare

Mon, 23 Jan 2012 06:02:00 +0100

En ironisk knorr kunde Håkan Juholt i alla fall avsluta med. Som hyss var det inte illa att få storstadsmediernas insatsstyrkor att huvudstupa lämna innerstadssalongerna, och jäkta i väg till Oskarshamn en fredagskväll. Bara för att dagen därpå stå och glo i ett köpcentrum, och höra ett tal där det enda av intresse tog några sekunder att säga.

Självförvållat – men bara delvis

Sat, 21 Jan 2012 17:16:27 +0100

Håkan Juholts trovärdighet hade sjunkit nästan till nollpunkten. Det var därför den senaste dundertabben på Folk och Försvars konferens i Sälen kunde få så drastiska följder.