Med ett leende på läpparna sjönk jag in i en harmonisk dvala som jag tyvärr väcktes ur inte mindre än tre minuter över tolv. Min lillasyster hade som vanligt tappat sin napp och skrek så att det skar i öronen. När jag inte kunde somna om klev jag, så tyst jag kunde, upp. Jag tog på mig ulltofflorna och smög ner för trappen. Ett glas vatten var mitt mål, men jag kom inte längre än till vardagsrummet.

I mitten av det stora rummet stod vår ståtliga gran som jag hjälpt pappa välja ut i förra veckan. Vi hade pyntat den med en mängd omaka julgranskulor, hemgjorda smällkarameller, polkagrisar och i toppen en stor silverstjärna.

Vi hade släckt julgransljusen innan vi gått och lagt oss men nu lyste de. Och värre var, att runt granen dansade och sjöng inte mindre än sju små gubbar. De räckte mig inte längre än till knäna och hade grått hår och skägg. Alla hade på sig gråa kläder och tomteluvor. Medan de dansade la de paket under granen.

"Midnatt råder, tyst det är i husen, tyyyst iiii huuusen" sjöng de glatt. Mina ögon var vitt uppspärrade och min mun likaså. "Vad i ..?!" viskade jag tyst för mig själv. Alla gubbar vände sig mot mig. Sedan gick allt väldigt fort. En av dem släckte julgransljusen och sedan sprang de och gömde sig.

"Hallå?"

Jag gick fram till skafferiet och öppnade dörren där de alla hade klättrat in på mindre än tre sekunder. Små, små ansikten stirrade mot mig i mörkret. Gubbarna satt hopklämda mellan mjölpaket och teburkar. "Vad gör ni?" undrade jag viskande. "Vilka är ni?"

En liten gubbe hoppade ner från översta hyllan och hade ner ett paket snabbmakaroner. "Ursäkta" mumlade han. "Vi är tomtenissar, från Tomtens verkstad."

Jag småskrattade åt honom.

"Jag är ledsen, det var inte meningen att du skulle se oss. Vi är bara här för att lämna julklappar. Tomten fick svininfluensan av en gröt han åt i Mexico så det är vi som sköter julklappsutdelningen i år. Men jag måste säga att det är väldigt stressigt, allt ska göras på två dagar."

Han skakade uppfordrande på huvudet.

"Det är lugnt" fick jag fram. Alla de små nissarna sken upp. De hoppade ut ur skafferiet och tog mig i hand och drog med mig till julgranen. De placerade strategiskt ut de återstående klapparna och sedan började de dansa runt, runt igen. Jag höll två nissar i handen och följde med så gott jag kunde. Sången fortsatte, och stämningen var på topp. När klockan var ett låg vi i en flämtande hög på golvet och kiknade av skratt.

Då plötsligt prasslade det i den öppna spisen. Alla Nissar stelnade till. Plötsligt föll någonting stort och rött ner på veden med ett brak. Ut ur vår öppna spis kravlade en otroligt tjock man med långt vitt skägg och en röd dräkt. Han reste sig och borstade askan från sin svällande mage och tittade strängt på Nissarna.

"Nisse, varför ser jag er leka med en flicka?"

Alla sju nissarna tittade ner i golvet med skamsna blickar och slokande öron.

"Förlåt oss kära Tomtefar" sa de.

Tomten höll händerna i sidorna och tittade uppgivet på oss. Han hade ett hårt ansiktsuttryck, jag blev nästan rädd för honom. Sedan brast den stora mannen ut i ett väldigt, bullrande skratt. Han höll sig för magen och skrattade så att hela golvet skakade. Tomtenissarna flinade och for upp. Tillsammans med tomten, dansade jag och nissarna runt granen ända till klockan var två. Då följde de mig uppför trappen till mitt rum. Nissarna stoppade ner mig under täcket och sa alla adjö och god jul.

"God Jul" viskade jag när Tomtefar stängde dörren bakom sig.

På julaftonsmorgonen var det aska på golvet vid spisen och makaroner i köket. Mamma blev arg på katten, men jag, jag visste bättre...