Detta bestred statsministern. Näringslivets kejsare hette Gyllenhammar. Hans förfäder hade gjort sin insats för jultraditionerna genom att leverera råvarorna till julgröten.

Vid denna tid samlades några släktingar för att fira jul hos familjen Ivar och Olga Karlsson i en liten ort i Mellansverige. Damerna i sällskapet förberedde julmåltiden i köket under stort glam och stoj och många skratt. En härlig matdoft spred sig i radhuset. Alla i släkten var nykterister med undantag av Ivar. Han hävdade alltid, efter att ha intagit ett par stärkande "pärlor", att den buteljerade glädjen var den enda äkta glädjen. Den åsikten hade han många gånger fått revidera dagen efter.

Lena, tonårsflickan, hade däremot fullt upp med att ringa sina bästisar och tissla och tassla om senaste nytt. Sigge, lillgrabben, hade som vanligt gjort hål i julklappspapperen och kontrollerat att han skulle få det han beställt!

Pappa Ivar hade däremot lite större ängslan eftersom han vid en personalfest på en Finlandsbåt strax före jul hade hamnat i samma säng som fröken Ulla i växeln.

Det gnagande dåliga samvetet hos Ivar innebar att han som julklapp köpt en jättedyr genomskinlig lyxnegligé från Paris åt hustrun Olga.

Efter de klassiska julceremonierna med Kalle Anka och den överdådiga julaftonsmåltiden till minne av Jesus, av enkelhet präglade vandring på jorden, inleddes julklappsutdelningen. Utdelningen arrangerades av Sigge som tog sina femton julklappar och sedan överlät till de andra att leta upp sina.

Ivar studerade med spänt intresse Olgas min när hon öppnade hans julklapp. Och vilken överraskning det blev. Det var ett par tjocka stickade raggsockor som kom fram. Men var är negliegen? Ivar hade i sitt stressade tillstånd blandat ihop julklapparna så gammelmormor, 91, fick den rödlätta genomskinliga negliegen.

Gammelmormor satt där med negliegen lindad runt halsen eftersom hon trodde det var en scarf av det slag som hennes salig man, Victor, hade presentat henne med förr i tiden när han kom från sina affärsresor på kontinenten. Nattlinnen på gammelmormors tid var stärkta bommullssärkar som absolut inte var genomskinliga. Ingen kunde förmå sig att avslöja för gammelmormor att det blev fel utan hon åkte tillbaka till hemmet med den tjusiga "scarfen" och med ett förnöjt leende på sina läppar.

Gammelmormor finns numera hos Vår Herre och fröken Ulla är väletablerad prästfru borta i värmlandsskogarna. Hon har med prästens benägna bistånd fött tre livliga gossar, varav två av dem blivit avstängda från alla kyrkans jularrangemang på grund av sin livlighet. Denna bestraffning har grabbarna mottagit med stor ödmjukhet och tacksamhet. Och Ivar är numera organiserad nykterist och håller sig till sin Olga och de tio budorden. Numera besöker han kyrkan både vid julbön, julmässa och julotta.

Slutet gott - allting gott.

God Jul!