Samtliga butiker jag passerade hade sitt eget soundtrack som spelades på en ljudnivå klart över min acceptansgräns. Nu är ju jag en känslig och ömtålig själ, speciellt vad det gäller musik, så att kalla det för en traumatisk upplevelse kanske till och med är årets understatement.

Över en kopp nybryggt kaffe av tvivelaktig kvalité ur jobbets kaffeautomat kände jag plötsligt hur kallsvetten bröt ut över hela kroppen när en hemsk tanke slog mig:
Tänk om det jag upplevde bara var uppvärmningen!

Kanske hade alla butikerna ett gemensamt test av sina musikanläggningar inför den verkliga julhandeln för att se hur mycket de kunde maxa volyminställningen utan att folk bröt ihop totalt.

Och sedan, när första advent brakar in, så tänker de ta fram sina lager med sliskiga, gråtmilda, fruktansvärda julskivor och terrorisera oss stackars julstressade konsumenter tills våra trumhinnor känner sig som skinnet på den lille trumslagarpojkens virveltrumma...

Nej, det är nog bäst att handla julklapparna på nätet.
Då kan jag lyssna på vilken musik jag vill utan att behöva känna mig antastad av otäcka julsånger (Fairytale in New York med The Pouges undantaget förstås)...