De skulle hon ge bort som julklappar.
Tydligen räckte de två hundralapparna till ett års skolgång i de aktuella länderna.

Min första reaktion var: "Tusan vad fint gjort".
Min andra reaktion var: "Nu skäms jag".

Tanken hade inte ens slagit mig att göra något dylikt.
Visserligen skänker min familj pengar till välgörande ändamål varje månad, men den fantastiska idén att till och med hjälpa sina vänner att hjälpa andra är ju helt fantastisk.

Så man får ju lite halvdant samvete med tanke på de julklappar som för länge sedan är köpta och ligger undanstuvade lite här och var i huset.

Det behöver inte ens vara så krångligt. Läkare utan gränser har e-julkort man kan skicka via nätet.
Nästa år tänker jag tamigtusan försöka tänka mindre själviskt till jul.

Så här kommer en utmaning: Julen 2010 tar alla 10 procent av sin julklappsbudget och skänker någon en present i form av någon dylik gåva.

Jag vet att det finns många av er därute som har svårt att få julen att gå ihop rent ekonomiskt redan nu. Ni är undantagna.

Men vi som faktiskt har råd. Vi som faktiskt köper julklappar för dryga tusenlappen per person varje år. Visst har vi råd att ta minst en 100-lapp och hjälpa någon vi tycker om att själv hjälpa andra?

Vem är med mig?