Efter sex års högskolestudier har jag nämligen insett att framförhållning inte riktigt är min grej alla gånger.

Under mina år som student upprepades nämligen ett speciellt tentamönster. När varje prövning var avklarad sa jag högtidligt till mig själv att ” i morgon ska jag minsann börja plugga till nästa tenta”. Min ambition var att dagarna innan nästa tenta skulle jag förstrött bara bläddra igenom böckerna, inse att allt redan var innött och belåtet lägga mig framför tv:n för att ta del av något djupt och kulturellt bildade tv-program som Buffy och vampyrerna eller Scrubs.

Naturligtvis sprack denna ambition redan dag ett. Efter att ha firat den avklarade tentan på Kårhuset i Sundsvall var det oftast kvällens bravader som krävde min och mina vänners fulla uppmärksamhet dagen efter. Antalet öl skulle utvärderas, vem som gick hem med vem redas ut och förslag på lämpliga dagen-efter-aktiviteter skulle brainstormas fram. Äta pizza dök ofta upp som förslag, till skillnad från att läsa kurslitteratur…

Med mycket annat som pågick i våra liv parallellt med högskolestudierna slutade det alltid på samma sätt. Veckan innan tentan slet vi dygnet runt med att läsa kursböcker, förstå dess innehåll och försöka tippa vad som skulle tas upp på stundande tenta. Medan disken jäste ute i köket och tvättkorgen växte sig större än garderobsinnehållet förbannade vi det faktum att vi faktiskt hade ett liv, och ett roligt sådant, utanför dåvarande Mitthögskolans väggar.

Nu när jag ser tillbaka på den tiden skrattar jag lite gammalt och vist över vår tidsstress. Med facit i hand fungerade ju vår taktik rätt så bra. Jag tror samtliga av oss klarade alla tentor på första försöket och VG var inte heller sällsynt. Dessutom har vi faktisk lyckats använda oss av våra kunskaper i arbetslivet, så nog fastande de alltid.

Än i dag gör jag en del saker i sista stund. Ibland för att de helt enkelt dyker upp strax innan de ska vara klara. Men när en uppgift med lång tidsfrist dyker upp händer det ofta att jag skjuter upp den tills upploppet hägrar. Dels för att jag vet att jag presterar som bäst då, men också för den kick det ger. Känslan när man gett järnet och fixat grejen med minsta möjliga tidsmarginal är rent ut sagt berusande.

Därför tycker jag att det kan vara irriterande med folk som anser att man är lat om man tar i tu med saker i sista stund. Sköt du ditt på ditt sätt så sköter jag mitt på mitt sätt. Huvudsaken är väl ändå att resultatet blir bra?