Vi var unga studenter i Uppsala som gillade att leka djupa tänkare och samhällsvetare – vi hade ju för sjutton skrivit B-uppsats och var näst intill forskare...

Visserligen var vi bara lite över 20 år gamla, men att diskutera världsproblem över några glas rödvin var vi faktiskt experter på. Speciellt om vi hade några schysta tjejer med i sällskapet.

Eftersom ingen av oss var några direkta muskelpaket fick vi tuppa oss genom att redovisa den enorma kunskapsbank vi satt på. Ibland funkade det – ibland blev vi sittande kvar ensamma med rödvinet.

Skit samma. Vara full eller ha tur i kärlek var nästan lika bra. Kul var det i vilket fall som helst.

Nå, tillbaka till den djupsinniga insikten om västerlandets sårbarhet.
Här om dagen fick vi faktiskt uppleva något som visar att vi är mer sårbara än vi tror. Runt hela landet slocknade ett stort antal hemsidor när hackare överbelastade den serverpark i Stockholm där bland annat Eskilstuna-Kurirens sajt ligger rent fysiskt.

Samma dag genomfördes en attack mot polisens hemsida så att allmänheten inte kunde surfa dit för att ta del av information eller tanka ner blanketter.

Jag tycker faktiskt att det är ganska läskigt att tänka på hur någon eller några personer, med ganska lättillgänglig kunskap om hur datorer och nätverk fungerar, snabbt kan strypa det informationsflöde som vi förlitar oss på i dag. Ett teknikberoende som byggts upp bara på ett tiotal år.

Om det är så lätt att stoppa information, hur svårt är det då att lamslå det moderna samhället genom nätattacker mot andra samhälls institutioner? Förhoppningsvis är till exempel sjukvårdens datoriserade system skyddade och avskärmade från intrång och attacker – men vad vet jag…

Teknik är bekvämt och bra att ha tillgång till. Men frågan är hur pass säker den är.
Vi kanske inte dör av ett par dygns strömavbrott, men om problemet kvarstår – hur länge klarar vi oss då?