Under hösten har många av de svenska postlådorna plockats ner, eftersom vi helt enkelt inte skickar så många brev längre. Det är kanske inte särskilt oväntat, med tanke på hur praktiskt – och billigt – det är att maila, betala räkningarna via internetbanken och hålla kontakt med sina vänner via facebook.

Men jag saknar de riktiga breven.

När jag gick på mellanstadiet hade jag min glansperiod när det gäller brevskrivande. Jag älskade att skriva brev. Sedan väntade man på att posten skulle komma för att se om man hade fått något tillbaka.

Som mest tror jag att jag hade 15 brevvänner (stackars mamma som fick betala portot!). Vissa av dem hade jag fått via ”brevvänner sökes”-sidor i olika tidningar. Finns det ens sådana sidor i dag? Och hur många barn står vid brevlådan ivrigt väntande på posten i dag?

Jag brevväxlade till och med med vänner som bodde i samma ort, men som gick på samma skola, trots att vi träffades varje vecka på någon av mina otaliga fritidsaktiviteter. Men till dem skickades sällan breven. Vi lämnade breven till varandra när vi sågs på orkestern eller så.

Liksom de flesta andra tjejerna i klassen önskade jag mig brevpapper när jag fyllde år. Ju fler olika sorter man hade desto bättre. Sen kunde man träffas och byta brevpapper. Men man använde aldrig det sista pappret och kuvertet. De sparade man på och lade till sin ”samling”.

Ett handskrivet brev är så mycket personlighet och även om man blir glad över att få mail och andra slags meddelanden kan de inte mäta sig med glädjen över ett traditionellt brev i ett kuvert, skickat på posten.

Tyvärr tror jag att de gamla hederliga breven på sikt kommer att försvinna helt. 2080 kommer folk kanske skratta och säga ”kommer du ihåg när man hade postlådor och brevinkast”. ”Ja och folk körde verkligen ut breven med bil! hahaha!”

Det är inte så att jag är bakåtsträvande och bojkottar internetbanken, mail, sms och meddelanden på facebook. Tvärtom! Det är ju sjukt praktiskt med alla snabba sätt att skicka meddelanden, men jag bara hoppas på att de traditionella breven inte kommer att dö ut helt.

Vi borde helt enkelt skicka fler brev! För visst blir man omåttligt glad när det dimper ner ett alldeles hederligt, gammalt, fint, handskrivet och traditionellt brev i brevinkastet?