Insändare: Vem skall trösta Ulf Kristersson?

Sverige har nu tagit ytterligare ett kliv upp på den hotskala som den vanlige medborgaren inte kan göra mycket åt. Nytt nu är att vi uppmanas att ”fortsätta leva som vanligt, men var källkritisk och var vaksam”. Troligen ett kontraproduktivt besked till den orolige och än värre blir det när statsministerns sociala medier meddelar att "Vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget". Man undrar om Ulf själv är rädd, vill skrämmas eller söker vårt gillande och förtroende som tröst. Nåja, på sociala medier meddelar han att han ”har jobbat dag och natt” …

Men han sprider i första hand oro och skapar utrymme för spekulationer och dåliga politiska utspel. Till exempel regeringens nya definition av mycket befogad kritik av centrala företrädare för regeringsunderlaget som ”tjafs”. Regeringen vill att vi för rikets säkerhet blundar när den största enskilda delen av regeringsunderlaget vill värna bokbål och skyller det aktuella säkerhetsläget på tidigare regeringars migrationspolitik. Komiskt nog vet alla att det var en dansk medborgare som startade trenden att bränna koraner, helt utan avsikt att invandra och politiskt kopplad till samma extrema höger som inte skall kritiseras med hänsyn till vikten av ”nationell enighet”.

Jag minns också när koranbränning slog igenom stort och skapade upplopp påsken 2022. Då deklarerade vår Ulf att "Kriminella gäng och ligister utmanar den svenska rättsstaten på ett sätt som vi aldrig kan acceptera". Möjligen av okunskap eller kanske av populism salufördes en helt felaktig verklighetsbild för att utnyttja situationen och öka skräcken runt gängkriminalitet. Skadan av etnifiering och den extrema högerns hets mot muslimer kunde Ulf då bortse ifrån. Koranbränningarna har dock fortsatt och idag eskalerat till ett internationellt problem som fått landets säkerhetsavdelning att reagera. "Det värsta sedan andra världskriget osv…"
Det råder inget tvivel om att Ulf vinner på en allmän oro för skjutande gangsters bland medborgarna. Inte heller om att regeringen inte klarar att dra en gräns när hårdare tag mot smågangsters övergår i extremhögerns kulturkrig mot muslimer. Samtidigt kommer hotbilden för terrordåd som alltid framför allt från extremister av olika slag men nu framför allt från just högerextrema kretsar. Situationen är komplicerad och det gör ont i moderatsjälen när partiet söker tröst hos högerextrema kompisar.