Att agera eller reagera sprider ringar på vattnet
Relaterat
Jag öppnar ytterdörren och känner att det luktar sprit i mitt trapphus. Innanför porten står en man med två plastpåsar i ena handen. Hans kläder säger att han antingen är hemlös eller på något annat sätt lever ett utsatt liv.
Det är han som luktar som en lång lördagsnatt.
Jag morsar när jag går förbi honom. Påsmannen hälsar tillbaka. När jag kommer hem igen på kvällen är Påsmannen borta. Men nu luktar det ännu mer sprit i trapphuset än tidigare. Påsmannen har spytt vid det nedersta trappsteget, och har därmed ställt mig inför ett vägval.
Ska jag reagera eller agera?
Om jag reagerar så blir jag sur och förbannad. Påsmannen är en ond person. Jag går hem och öser ur mig min bitterhet inför min sambo som i sin tur blir ledsen för att jag är arg. Morgonen därpå ringer jag städfirman och beordrar dem att städa trappuppgången. Personen som svarar blir sur och skäller på sina arbetskamrater när han har lagt på luren. En av arbetskamraterna är sur över att kollegan alltid ska lacka ur, och när hon kommer hem skriker hon åt sin lille son som har ritat med kritor på sovrumsväggen.
Agerar jag så håller jag mig lugn, tänker att Påsmannen mådde illa och kanske inte hann lämna trapphuset. Jag går hem och berättar för min sambo om det som hänt. Jag frågar om vi ska göra en insats och tvätta vårt trapphus. För blaffan där nere kommer inte att försvinna av sig självt. Antagligen kommer ingen att tacka oss, men grannarna slipper en del obehag när de kommer hem.
Poängen är att mitt val sprider ringar på vattnet, och det är väldigt svårt för oss människor att skydda oss mot varandras handlingar. Att reagera kräver för det mesta inte särskilt mycket. Det sker i princip automatiskt. Se bara hur snabbt världsekonomin började rasa samman så fort den första dominobrickan föll.
Att agera kräver ofta tålamod och eftertänksamhet, två allt mer sällsynta företeelser i vårt samhälle. Vem har tid att fundera på det breda perspektivet när det just är en själv som drabbas?
Det är då en spya i ett trapphus blir till ett barn som slutade rita för att mamma blev så arg.
PS.
Jag valde hemliga alternativet nummer tre: dagen efter ringde min sambo ett sansat samtal till hyresvärden och berättade vad som hade hänt.
DS.
