Jubileumskonsert
med frågetecken
Varför spelades musik av Penderecki på fredagens jubileumskonsert med 200-åringarna Chopin och Schumann? Och varför spelades folklorestycken från forna Jugoslavien?
Av Schumann spelades en okänd, trist och ointressant ouvertyr som helst förtjänar att glömmas.
Banja Luka filhamoniker
Marek Szelzer, piano
Vanesa Kremenovic, dirigent
Konserthallen
Chopins f-mollkonsert, som blev konsertens enda men stora behållning, tolkades grandiost, briljant och deliciöst av Marek Szelzer, landsman till den polske romantiske tonsättaren.
Visserligen måste koncentrationen ha störts för solist och orkester, då publiken envisades med att applådera mellan satserna, något som är vanligt i Eskilstuna.
Men programhäftet – glittrigt och påkostat! – led brist på en hel del viktiga fakta, till exempel saknades Chopinkonsertens satsbenämningar, som troligen skulle ha fått publiken att avstå från störande applåder.
Marek Szelzer gav som extranummer den makalösa Ass-durpolonäsen, magistralt och oöverträffat tolkat jämte en vemodig Chopinmazurka.
Szelzer är helt ung, men följer de berömda polska pianisttraditionerna med ett superbt mästerskap,
Banja Lukaorkestern är närmast en utmärkt ungdomsorkester, som man gärna vill höra mer av. De flesta musikerna är i 20-årsåldern, större delen är kvinnor. Hur de ter sig i en större symfoni vet vi ännu inte.
Dirigenten Vanesa Kremenovic gjorde ett stillsamt intryck och ledde sin orkester utan åthävor eller Karajanmanér.
Frånvaron av text och talkommentarer kryddade konserten med viss osäkerhet.
Men – orkestern är helt ny och behöver spela in sig och få rutin.
Marek Szelzer gav konserten den välbehövliga guldkanten!
Senaste kommentarerna:
Skrivet 28 aug 2010 21:46 Montana (Ej registrerad)
Typiskt extrempuristen Dag Lundin att än en gång kritisera publiken för att de applåderar mellan satserna.
Javisst, det är ett etikettsbrott i de finare salongerna, men vad gör väl det? Musiken spelas väl för att underhålla publiken och då tycker jag det är upp till publiken om den vill applådera i ett uppriktigt uppskattande eller inte.
Dessutom är det ånyo otaktiskt av Dag Lundin att kritisera publiken. Instrumentalmusikens popularitet går mot sitt totala utdöende, och då bör man kunna vara lite smidig och smörja publiken i stället för att idiotförklara den. För några år sedan, när Lundin också offentligt klagade på publikens applåderande, var det en kvinna som i en kommentar frågade om man inte kunde rucka lite på de stela reglerna, och hon sade att just dessa regler kunde skrämma folk från att komma till konserthallen. Hon bjöd in Lundin till diskussion. Lundin svarade kort att "mellan satserna applåderar man ej". Slut på diskussionen, Lundin maximalt osmidig och otaktisk.