Därefter kommer ett ljudligt brakande.

När det blivit dags för farbror Karls paradnummer, hans pruttshow för barnen, är vi redan utmotade. Drygt en vecka före premiären börjar det dra ihop sig till upploppet inför vårens publikmagnet på Dramaten. Biljetterna är hårdvaluta, teatern storsatsar. 20 skådespelare står på scenen, och alla inblandade känner trycket. Det är nu det sista och kanske allra svåraste ska göras; skådespelet ska tätas, som skådespelaren Tanja Lorentzon uttrycker det, det är nu det ska bli riktigt, riktigt bra.

Nerverna är Dramatenspända. Skådespelare och regissör vill jobba utan blickar och nysningar från journalister och fotografer.

Dessförinnan har vi fått blicka in i familjens Ekdahls livfulla julfirande, sett Jonas Karlsson tuppa runt som Gustav och Tanja Lorentzon som hans överseende hustru Alma. Livia Millhagens tjusiga Emilie har ännu sin make, teaterdirektören Oscar i livet. Reine Brynolfssons biskop vankar hotfullt runt med återhållen energi.

Hade inte råd

Dramaten fick dämonregissörens godkännande för en scenversion redan 2007 men hade inte råd. Sedan dess har teatrar i Norge, Danmark (två) och Finland hunnit göra succéteater av Ingmar Bergmans i särklass mest populära film.

Redan filmversionen är teatralisk och rik på intima monologer som gjorda för teaterscenen. Även på Dramaten jobbar ensemblen direkt med Bergmans eget filmmanuskript.

Tanja Lorentzon var elva år när hon tillsammans med sina systrar såg "Fanny och Alexander" på tv 1982.

Ändå mynnar berättelsen ut i en hyllning till skådespelarkonsten. Det asketiska livet i biskopsgården ställs mot Ekdahlarnas livsglädje och Alexanders fantasi.

"Den stackars biskopen"

Jan Malmsjö gjorde sitt livs filmroll som "den stackars biskopen" som Bergman sade. Filminspelningen tillbringade Malmsjö i den asketiska biskopsgården för att om helgerna "slå en frivolt" över till ett liv som musikalartist på Folkan.

På Dramaten är det nu hans fru och logekamrat, Marie Göranzon, som gör storrollen som farmor Helena, familjens Ekdahls allvetande matriark.

Själv gör Jan Malmsjö tre mindre roller, och tycker sig inte ha något att lära ut till Reine Brynolfsson.

Handskrivet testamente

På en manussida har Malmsjö textat det han beskriver som Bergmans testamente, teaterdirektören Oscars monolog om hur han älskar den lilla världen, den som finns innanför teaterns tjocka väggar, och människorna som arbetar där:

"Utanför finns den stora världen, ibland lyckas den lilla för en sekund spegla den stora så att vi förstår den bättre, eller så ger vi dem som kommer hit möjlighet att för några ögonblick, eller några sekunder - och då är man lycklig om man lyckas med det - glömma den svåra världen där ute."