Det är tröttsamt att lyssna på Ekots nyhet. Där resoneras fram och tillbaka om att familjen hade fått avslag redan före Migrationsverkets beslut i april och att det därför i deras överklagande måste finnas nya uppgifter för att migrationsdomstolen ska pröva deras ansökan igen. Hur skulle det vara om den nya regeln betraktades som en ny omständighet? Om Migrationsverket kommit fram till att det inte är lämpligt att skicka barn till Gaza (det kan inte ha varit så jättesvårt att komma fram till det) så är det inte lämpligt, helt oberoende av när ansökan behandlats.

Abdikader flydde från Somalia för att undgå att tvångsrekryteras som barnsoldat. Han smugglades via Libyen till Malta där han omedelbart sattes i fängelse med hård militär bevakning. Efter sex månader dumpades han på gatan och fick klara sig själv. En dag överfölls han och hans kamrat som dödades och Abdikader flydde igen, den här gången till Sverige, berättar Ekot.

Men, det finns en regel, Dublinregeln, som säger att ansökningar ska behandlas i det EU-land som den asylsökande först anlände till. Följaktligen ska Abdikader tillbaka till Malta.

En svensk människorättsforskare från Malmö, Anna Lundberg, åkte till Malta för att träffa 15 av de barn som utvisats från Sverige. Hon vittnar om grova kränkningar – ingen sjukvård, ingen skola, kollektiva bestraffningar och bristande rättssäkerhet. Och Abdikader säger att han hellre åker hem till det krigsdrabbade Somalia än tillbaka till Malta.

Kristdemokraterna och de rödgröna har gjort gemensam sak och kritiserat utvisningarna. Men migrationsminister Tobias Billström (M) tillbakavisar kritiken med argumentet att Malta minsann inte ska slippa undan. Han menar att det är bättre att Malta skärper sig och det kommer det lilla Medelhavslandet aldrig göra om Sverige undantar dem från Dublinregeln.

Det är att göra regler överordnade individer. Visst ska Malta skärpa sig, och i längden är det ohållbart att ett antal EU-länder struntar i EU:s (och för den delen FN:s) regler om human flyktinghantering. Men för Abdikader och de 45 andra barn som under 2009 och 2010 fick beslut om att avvisas till Malta, kan nog Billströms regelfokusering upplevas som en smula kallsinnig.

Regeringen har gjort ett antal bra saker inom invandringspolitiken. En del regler har förbättrats och gjorts humanare. Möjligheten för asylsökande att arbeta från dag ett är bra. Det är också bra att vägarna in till Sverige blivit fler i och med att arbetskraftsinvandring har underlättats. Alla gagnas av att invandring inte blir liktydigt med asylmottagning.

Samtidigt är det i situationer där samhällsnyttan inte är uppenbar som samhällets grad av anständighet avslöjas – till exempel i asylhanteringen.

Därför måste det bli möjligt att söka asyl på svenska ambassader runtom i världen. Människor ska inte behöva riskera livet i händerna på hänsynslösa människosmugglare för att söka skydd i Sverige. Och familjen Abousahla från Gaza och de ensamkommande barnen som kom via Malta, borde kunna förvänta sig en annan behandling än den de fått av Migrationsverket.

”