Men nu kommer resten. Valaffischer, kampanjlåtar och reklamfilmer presenteras i en strid ström. Somligt är tydligt och bra, annat tydligt och mindre bra. En inte obetydlig del är rätt obegripligt.

I veckan lanserade bland andra Moderaterna sin affischkampanj inför valet. Vi ska framåt, vi ska framåt tillsammans, med varandra och, inte minst, med Moderaterna. Det är budskapet, men jag förstår inte vad ”tillsammans” betyder.

Kanske kan ungdomsförbundets kampanjlåt, Sverige jobbar, förklara vad tillsammans betyder. Vi som jobbar, det är vi som ingår i den där gemenskapen som Moderaterna vill föra framåt. Men den tolkningen av ”tillsammans” är alltför illasinnad.

Tillsammans med allianspartierna. Är det så det ska förstås? Men det nya arbetarpartiet är ju tydligt med att det ska bli samhällsbärande, självt.

Ingenting blir tydligare av att partisekreterare Per Schlingmann återigen poängterar att Moderaterna gett särintressena kalla handen för att i stället ta sig an allmänintresset. Känslan som återstår efter att ha stött och blött budskapet är att Moderaterna vill bli stora, jättestora, och för lång tid framöver inneha regeringsmakten. Och möjligen att Svenskt Näringsliv inte bör räkna med sänkt bolagsskatt inom de närmsta åren.

Tidigare i veckan intervjuades Mona Sahlin i P3:s Brunchrapporten. Det gick sådär för Sahlin att hålla isär familjemetaforer och politisk verklighet men hon lyckades med något annat. Hon förklarade vad ”tillsammans” kan betyda, med ord och exempel långt bort från det politiska floskelspråket: Om grannpojken mår bra och är harmonisk är det mindre risk att han mobbar och snor grejer från mina barn. Så förklarade Sahlin poängen med ett solidariskt samhälle där individernas välgång ligger i allas intresse.

Det kan tyckas mer beräknande än altruistiskt. Granpojkens välmående borde väl ha ett egenvärde – inte bara i det att han inte skadar mina barn. Men i jämförelse med Moderaternas ”tillsammans” är Mona Sahlins definition ett under av konkretion och idealism.

Partiet som kallar sig värdeorienterat, Kristdemokraterna, vill enligt valmanifest och valaffischer, skapa ett mänskligare Sverige. Vad det betyder är dock allt annat än klart. Bilderna där Göran Hägglund leker arga leken med strutsar, gorillor och hyenor ger ingen klarhet. Djungelns lag i Sverige ska bekämpas, har Hägglund tidigare sagt. Lika obegripligt det. Vem är det som överlever på vems bekostnad i det svenska samhället och vad vill Kristdemokraterna göra åt det?

För den som välkomnar valbudskap och politiker som inte bara pratar om (och förvanskar) arbetslöshetsstatistik och skattesatser, är Kristdemokraternas budskap nedslående mystiskt.

Trygghet är mer än fler poliser, skriver Moderaterna på en blå-orange affisch. Även den hör till kategorin svårtydd. Däremot är det onekligen sant, och värt att utveckla. Trygghet är att veta att jag får mer än två köttbullar till middag när jag blir gammal. Trygghet är att slå vakt om en restriktiv alkoholpolitik och på så sätt minska risken att folk åker på stryk av berusade medmänniskor. Till exempel. Viktiga saker att arbeta för, och inte mig emot om vi gör det tillsammans.