Någon annan får helt enkelt fylla hans plats och skor. Partiet som gjort sitt sämsta val i modern tid har snarare problem av motsatt karaktär, nämligen att de ledande profilerna verkar hålla stenhårt i sina positioner, trots valresultatet.

Förnyelsen, den som S inte lyckades genomföra under förra mandatperioden, kräver nya tankar och strategier, vilket i sin tur oftast kräver nytt folk i toppen. Men det är fler än Bodström som lämnat in avskedsansökan i veckan.

Jörgen Danielsson (S), landstingsstyrelsens förre ordförande i Sörmland, som fick bära hundhuvudet för arvodesaffären, avsade sig i måndags formellt alla sina uppdrag. Det berättade tidningen på webben i går. Något annat fanns naturligtvis inte för Danielsson att göra. Lagom till frånträdet beslutade landstingsfullmäktige i onsdags om ett regelverk kring avgångsvederlag, omställningsbidrag, fallskärm, eller vad man nu väljer att kalla det: ”Omställningsbidrag kan utgå i olika situationer om landstingsrådet eller gruppledaren av någon anledning inte kan fortsätta uppdraget.”

Det är en allt annat än tydlig formulering. Vem avgör om en förtroendevald inte kan fortsätta? Regeln ersätter den tidigare som föreskrev att den som blev av med sitt uppdrag under pågående mandatperiod till följd av majoritetsskifte, kunde ansöka om omställningsbidrag.

Den regeln formulerades för att kompensera det tidigare landstingsrådet Ann Berglund som blev utan heltidsuppdrag när regnbågsalliansen sprack 2008. Det är dags att sluta skriva regler för specifika situationer och skapa ett ramverk som ger landstingsråd som av olika skäl bör, ska, måste, vill lämna sina uppdrag en rimlig försörjning under en period. Det ska inte vara av rädsla för att plötsligt stå på bar backe som förtroendevalda sitter kvar.

En god idé är att knyta summan som kan betalas ut till hur länge posten har innehafts.

Så till skånska Vellinge, kommunen som blev rikskänd för att ha vägrat befatta sig med allt slags flyktingmottagande. Kommunens borgmästare (jo, man har en sådan) och kommunfullmäktiges ordförande Göran Holm (M) har avgått efter att ha avslöjats med fingrarna i den kommunala syltburken. Han har fått semesterersättningar som han inte har rätt till. I en pinsam intervju i Sydsvenska Dagbladet försöker han släta över och förklarar att han aldrig brytt sig om att kolla att den lön han har fått varit korrekt, han har utgått från att lönekontoret vet hur det ska vara. Men så konfronteras han med en mejlväxling där han väldigt explicit efterlyser en utebliven semesterersättning. När tjänstemannen påpekar för honom att han som förtroendevald faktiskt inte har rätt till semesterersättning, framhärdar Holm och hänvisar till kommundirektören. Så nog kände han till utbetalningarna.

Även kommunstyrelsens ordförande Lars-Ingvar Ljungman (M) har fått felaktiga utbetalningar av semesterersättning. Ansvarsfrågan bollas fram och tillbaka mellan Holm, Ljungman och kommundirektören och alla har enligt egna utsagor handlat i god tro och så vidare i bara alltför bekanta cirklar. Det är mänskligt att fela, och även toppolitiker och höga tjänstemän kan ha missat det finstilta. Men det är ingen ursäkt, de borde veta.

Ommöbleringen av regeringen har inneburit att Maud Olofsson (C) inte längre har ansvar för de statliga bolagen. Det i sin tur betyder att hennes statssekreterare Jöran Hägglunds arbetsuppgifter har glidit honom ur händerna. Han har ju fungerat som något slags skuggminister med ansvar för bolagen. Hägglund har avgått och överväger nu, enligt egen utsaga, en del andra erbjudanden.

Den tidigare högskole- och forskningsministern Tobias Krantz (FP) fick inte plats i regeringen. Då avsade han sig sin riksdagsplats, vilket nästan drunknade i nyhetsrapporteringen om den nya regeringen. Om han blev sur över motgången, får vara osagt. Men det är kanske troligare att han inte ansåg det värt att upprätthålla kopplingen till Jönköping som riksdagsledamot, varifrån han fått sitt riksdagsmandat. I verkligheten har han inte bott där på länge. Folkpartiet har fortfarande hand om skolfrågorna i regeringen. Men Nyamko Sabuni som har flyttat in på utbildningsdepartementet, har framför allt fokus på förskoleverksamhet, SFI, studieförbund och Komvux. Det betyder att Jan Björklund utöver allt annat också ska ansvara för högskolan. Risken är att högskole- och forskningspolitiken kan komma att skötas lite med vänsterhanden. Men vem vet, det kanske kan lösas med en ny statssekreterare med ansvar för högskoleområdet… Björklunds målsättning är i alla fall klar: Andelen svenska nobelpristagare ska öka i framtiden.