När SD i svaret samtidigt ifrågasätter dem som passerat Migrationsverkets nät genom att kalla dem så kallade flyktingar och skriver att SD:s humanism och medmänsklighet inskränker sig till den egna befolkningen så blir i alla fall jag mörkrädd.

Hur många vuxna och barn av utländsk härkomst som vi andra ser som klasskamrater, grannar eller vänner är det som inte ens ses som medmänniskor av SD:s lokala företrädare?

Sverigedemokraterna fortsätter i svaret sitt trixande med siffror. Med en stor dos ordvrängeri skulle man kunna hävda att SD har rätt.

Enligt en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (2009:3) uppgick hela den offentliga kostnaden för de cirka 17 procent med invandrarbakgrund år 2006 till drygt 200 miljarder, däremot skapade de samtidigt 180 miljarder i offentliga intäkter vilket SD bortser från.

Enligt SCB:s inkomstfördelningsundersökning för 2006 betalade invandrarhushåll mer inkomstskatt än vad de fick från socialförsäkringssystemet. Man kan konstatera att invandringen sannolikt inte medför någon nettokostnad men att flyktingmottagande gör det. Siffran sju miljarder som jag nämnde är hur mycket som är avsatt i statsbudgeten för området migration vilket jag var tydlig med.

Sverigedemokraternas interpellation gällde kostnaderna för flyktingmottagande och angående min inställning till det så har SD rätt. Jag förutsätter att Sverige ska ge skydd åt människor som flyr för sina liv undan till exempel krig och tortyr. Den dag vi slutar med det så kan Sverigedemokraterna byta namn, då är vi inte längre Sverige.

David Aronsson, Vänsterpartiet Strängnäs