Jag håller med Lars Flodin på ett par punkter, för övrigt är min artikel skriven med utgångspunkt i erfarenheter från svensk grundskola år 6–9.

”Den svenska skolan är ständigt i fokus dessvärre oftast i negativa sammanhang. Det påstås att elever lär sig mindre, att det är stökigt på lektionerna och att personalen är outbildad”. Instämmer. De första två påståendena är symptomatiska för de förutsättningar som getts lärare att verka i skolan. Att anställa obehöriga lärare kan tyvärr vara nödvändigt.

Vi kan inte inspektera fram en bättre skola. Instämmer – och den offentliga överbyggnaden i form av -verk, -förvaltning och -inspektion bör skalas ned till förmån för verksamheten såväl på stats- som på kommunnivå.

Jag vet att ganska många lärare känner igen bilden av den stökiga skolan, elever som inte har med sig material, kommer för sent, är stöddiga och kränkande mot lärare och kränkande mot sina kamrater.

Människor kan delas in i fyra kategorier, oavsett ålder: de som inte vill och inte kan; de som kan men inte vill; de som vill men inte kan, de som vill och kan. Vi får aldrig med alla elever på ett och samma tåg. Det som behövs i en framtida skola är organisationer ledda av en rektor, vilken ger lärare auktoritet att undervisa i en miljö där man premierar det som är bra och disciplinerar bort det dåliga.

Jan Björklund drev idén om att ge lärare större auktoritet – lärarlegitimation, större möjligheter för skolan att stänga av elever vid behov. Detta skrevs in i den nya skollagen men även och tyvärr att föräldrar och elever kan anmäla lärare och vips var flertalet av de bästa godisbitarna borta. Det är redan i dag möjligt att anmäla lärare för kränkande och diskriminerande behandling. Att skriva in det i skollagen är ett bett i den egna svansen och att göra läraryrket ännu mer pressat och oattraktivt. Kanske skulle vi lärare känna oss som läkare. Vi fick dock aldrig plastkortet. Löjligt kan tyckas, men ändå inte.

Lönerna behöver inte nödvändigtvis höjas även om yrket i sig är underbetalt sett till utbildningens längd och dess betydelse för framtidens samhälle och de som ska bära upp detsamma – dagens elever. Jag är inte yrkesverksam lärare för tillfället, men vet att jag vid eventuell anställning med mina elva år i yrket kan få mellan 25 000 och 30 000 i månaden, bland annat beroende på kommun, huvudman, etcetera. Jag anser att detta är en väldigt bra lön åtminstone i absoluta tal.

Det som behövs är en skola där rektor leder arbetet med arbetsmiljöfrågor och att lärare kan, vill och får möjlighet att i en hyggligt fredad arbetsmiljö undervisa och ge möjlighet för åtminstone dem som vill men inte kan, att klara sig i en redan tuff miljö. Vi får som sagt inte alla med på tåget samtidigt.

Skolutveckling på förvaltnings- och myndighetsnivå är inte det som i dag behövs utan en hands-on approach i skolorna med ledning av en bra rektor och tillämpning av en på skolan enad lärarkader.

Jag avslutar min artikel med två viktiga stycken:

• Vem tycker det är vettigt att efter tjat eller hot från eleven, lämna tillbaka till exempel en mobiltelefon, som beslagtagits 20 minuter tidigare? Läs Skollagen 1985:1100, 1 kap., §19-22. Lagutrymmet används inte fullt ut.

• Hög tid är, att tillämpa den nya skollagen till i första hand lärarnas fördel, för de har rätt att undervisa. Eleven har skyldighet att delta till och med årskurs 9.

Pär Andersson