Som kvalitetsmedveten konsument av denna tidning vill jag gärna ställa några frågor till Eskilstuna-Kurirens ansvarige utgivare och chefredaktör med anledning av den senaste tidens utveckling av tidningen.

Vad är det som händer? Tidningen innehåller allt oftare ursinniga trycksvärtsutbrott, gigantiska bilder och krigsrubriker över lika journalistiskt oproportionerligt uppblåsta händelser. Visserligen är det bistra vindar som blåser i tidningsvärlden och det gäller att överleva i tider av teknikskifte. Men vart är EK på väg?

Förekommer ingen självkritik på redaktionen? Inga diskussioner eller dagen-efter-kommentarer om EK som en däst annonsbilaga som allt mer liknar en gratistidning med magert innehåll i övrigt.

Det har från tidningsledningen sagts att EK över tid innehåller 70 procent redaktionellt material och 30 procent annonser. Är det inte tvärtom? Det vore intressant att se den tidsaxeln. EK har stundtals orgier i annonser till och med helsidesannonser om de egna annonserna. Det ser sedan ut som att man av tvång måst fylla hålrummen mellan annonserna och de extra sidor som krävs av produktions- och trycktekniska skäl med så lite egenproducerat journalistiskt material i så stort format som möjligt.

Hur kan man slå upp över två hela sidor och med meterlång rubrik de smärre ungdomsbråk som förekommit på norr, tillika på hela löpsedeln? Är det seriös journalistik i en stad, där Stadshotellets mordbrännare fortfarande går lös, det är skolkris, vårdkris, kriminell maffiaverksamhet, invandrarproblem, rekordstor ungdomsarbetslöshet och där hela det gamla stadsskicket i plågsam omvandling pockar på ständig granskning ... Tja, det fyller ju två sidor som man inte behöver anstränga sig så mycket för.

Vilken policy har EK när det gäller bildpublicering? Nyligen drog man till med en genrebild på en och en halv sida. Personporträtt ska helst också ligga på helsidesformat. Är det inte just det här som kallas att gå down-market, göra tidningen enklare och textmässigt mer kortfattad. Och ett tecken på att kvalitetsjournalistiken håller på att dö?

Eskilstuna-Kuriren är en lokaltidning med i princip total monopolställning och därmed stort publicistiskt ansvar. Tycker EK:s ansvarige utgivare och chefredaktör att tidningen tar det ansvaret? Innehållsmässigt är det egna, lokala journalistiska materialet i strykklass. Centralt inköpta inrikes- och utrikessidor, TT-notiser och -artiklar, byråmaterial och färdigstoppade korvar av allehanda innehåll sprids ut bland annonserna.

Visst, ibland gör EK goda egna nedslag, som i arvodesaffären och politikerpensionerna. Och kanske lite märkligt sett ur det lokala perspektivet, en ledarsida med stora internationella ambitioner. Men det är inget fog för att bli för självgod som ledande lokaltidning.

Om det fortsätter så här riskerar Eskilstuna-Kuriren att bara bli en plattform för reklam med det redaktionella materialet i andra hand så lättproducerat och billigt som möjligt. Som en tidningsvärldens TV3. Jag hoppas att det inte blir så.

Sven Strömberg
Pensionerad/passionerad journalist och tidningsläsare