Jag har pluggat på Mälardalens högskola, jobbat som informatör och projektledare inom Mälardalens studentkår, på Mälardalsrådet och numera inom Trafik i Mälardalen (TiM). Men när Eskilstunas dåvarande (s)tarke man Hans Ekström utsåg Fredrik Lindström, dialektforskare kring Mälardalens dialekter, till Årets Mälardarling på Mälarbåten 2009 konstaterade han att Mälardalen är en region som inte finns. Inte ens det vidare begreppet Stockholm-Mälarregionen finns som administrativ region – och kommer sannolikt aldrig att bildas.

Att kommunerna i Sörmland inte kunde komma överens om ett bildande av region med grannlänen är helt logiskt eftersom Sörmland som län i sig inte är logiskt. Hur påverkar till exempel Ostlänken Eskilstunaborna? Vilken roll spelar Mälardalens högskola för Nyköping? Varför söker inte Trosa och Gnesta sig på egen hand till Stockholms län? Känns som det är dags att våga dela Sörmland och göra dessa frågor ointressanta.

Östra Mellansverige är inte Västra Götaland. TiM är inte Västtrafik och Stockholm är inte Göteborg. Regionbildningen i öst är inte lika självklar som den i väst.

Axel Oxenstierna må ha gjort ett gediget arbete med att rita läns- och landskapsgränser för 400 år sedan och som kulturella symboler fungerar ju landskapen alldeles utmärkt än i dag. Men att använda länsgränserna som ramverk för hur mycket samhället till exempel ska subventionera biljetterna inom kollektivtrafiken på olika sträckor känns helt passé. Utgå i stället från vilka städer som har mest nytta av varandra – och bilda både regioner och kollektivtrafikzoner utifrån det.

Kort och gott:

• Låt landskapen finnas kvar som fina symboler för mångfalden i vårt avlånga land.

• Sudda ut länsgränserna och låt varje kommun folkomrösta om sin regiontillhörighet.

• Bygg de nya regionerna utifrån logik i stället för att försöka lägga pussel med bitar som ändå inte passar ihop.

Klas Bringert
Mälardalsbo sedan 2001