Anne-Mari Påhlsson tröttnade på att vara riksdagsledamot eftersom riksdagsledamöterna enbart fungerade som ett knapptryckarkompani. Hennes uppgift som ledamot blev inte som hon trott att vara med och utforma politiken. Den blev i stället försäljarens.

Lotta Finstorp och Peder Wachtmeister är två knapptryckare från Sörmland som med debattartiklar försöker sälja den moderata politiken och inte tycks se vad den åstadkommit.

Den 11 januari uppmanade de i Eskilstuna-Kuriren Håkan Juholt att kliva ut ur skuggan. Det kommer väl han eller en ny partiledare att göra så småningom. Men det finns anledning att fråga sig varför det är så tyst från regeringens sida. Oroar det inte Lotta Finstorp och Peder Wachtmeister?

I regeringsförklaringen 2010 uttalade Fredrik Reinfeldt: Det är tid för ansvar. Uttalandet har sedan återupprepats i olika sammanhang. Det är väl regeringens propagandaminister Per Schlingman som hittat på formuleringen. Det är tid för ansvar saknar ett ansvarstagande subjekt. Vem skall ta ansvar och för vad?

Tar Reinfeldt och hans regering ansvar för att de ekonomiska klyftorna ökar? Eller vill han och hans knapptryckarkompani att klyftorna ska öka? Tar Reinfeldt ansvar för att hemlösheten ökar? Tar Reinfeldt ansvar för att vräkningen av barn ökar trots den uppmärksamhet detta fått under flera år? Tar Reinfeldt ansvar för vårdskandalerna på våra äldreboenden där äldre människor få ligga nakna i sin egen avföring och dö av svält? Tar Reinfeldt ansvar för förfallet av våra järnvägar? Tar Reinfeldt ansvar för förhållandena i bostadsområden som Rosengård i Malmö? Tar Reinfeldt ansvar för bostadsbristen? Tar Reinfeldt ansvar för arbetslösheten? Ser inte Lotta Finstorp och Peder Wachtmeister att Sverige håller på att falla isär?

Vid årsskiftet skedde en del reformer. Sänkt restaurangmoms ska minska arbetslösheten. Kostnaden för sänkningen uppgår till 5,5 miljarder. Det är få restauranger som sänkt sina priser och om någon anställt mer personal är ovisst. Det är minst sagt en märklig tanke att Sverige ska äta sig ur arbetslösheten samtidigt som det behöver byggas nya bostäder och gamla bostäder och järnvägar behöver rustas upp.

Reinfeldt talar ibland om välfärdens kärna. Innebörden är oklar. Välfärdsstaten har han under drygt fem år hållit på att montera ned. Utöver överskottsmålet i budgeten som han ärvt från Göran Persson saknar Fredrik Reinfeldt preciserade mål för sin politik. Ibland försöker han med hjälp av sin propagandaminister framstå som ett slags landsfader och uttolkare av allmänintresset. Om man får tro Anne-Mari Påhlsson uppträder han som en diktator. En annan diktator skrev så här om propaganda:

Uppfattningsförmågan hos den stora massan är mycket begränsad och förståndet klent men i stället är glömskan desto större. Utgående från detta faktum har varje verkningsfull propaganda att begränsa sig till ett fåtal punkter och i form av slagord köra med dessa så länge att även den siste förmår uppfatta vad dessa ord avses bibringa.

Jag tror att Reinfeldt och Schlingman gör en felbedömning av människors uppfattningsförmåga. Snart kommer allt fler att inse hur felaktig den politik som nu förs är och kommer att ta ansvar och kräva ett jämlikare samhälle. Då hjälper det inte med moderat propaganda.

Karl N Alvar Nilsson