Problemet ska inte lösas med mindre utbildning där man tar bort de teoretiska ämnena. Det är att ge den unga en spark in i framtida problem. Frågan är om inte problemet är pedagogiskt.

Det hela går tillbaka till grundskolan. Mellan fjärde och femte klass börjar nedgången. De skolor som tar tag i eleven och stöttar denne når godkända resultat. Sätt in insatserna tidigt, följ eleverna, motivera och förklara med bra ämneskunskaper och anpassad pedagogik med didaktik.

Vi har inte råd att släppa normalbegåvade elever som inte kan skriva, räkna och läsa vind för våg i skolan. Tyvärr har degraderingsprocessen inom grundskolan pågått för länge och påskyndats av för många lärare med svaga ämneskunskaper och dålig motivation. Den lärare som kan sitt ämne och har bra metoder att förklara och entusiasmera skapar ingen skoltrötthet.

Näringslivet vill gå den andra vägen och öka utbildningen för att skapa anställningsbarhet. För gymnasiets yrkesprogram industriteknik, el och energi och fordon har man försökt att få ett fjärde år för att ge tillräcklig bas för att hantera moderna automatiserade utrustningar och system.

Departementet bör undvika att åtgärda sekundärfelet – skoltrötthet för pubertetsungdomar – utan att sätta in åtgärder att lösa primärfelet. Huvudmännen för grundskolan bör snabbt se till att man fångar upp alla elever från fyran till nian som har problem.

En problemperson kostar samhället miljonbelopp så det gäller att tidigt fånga upp och åtgärda Man ökar inte motivationen hos en ung person genom att ta bort teori utan man ökar utanförskapet. Vi får inte skapa ett c-lag i gymnasiet.

Ingemar Andréason