Hjärtstopp vållar onödiga dödsfall
Strängnäs en helsidesartikel i DN Debatt 2012-01-23 presenterar tolv hjärtspecialister den alarmerande uppgiften att av de 5 000 svenskar som får hjärt- och lungräddning efter plötsligt hjärtstopp överlever endast var tionde. Som jämförelse nämns att cirka 100 personer årligen omkommer i bränder och ungefär 400 i trafiken i Sverige.
Plötsligt hjärtstopp beror på problem i hjärtats elektriska kontrollsystem och innebär att hjärtat slutar pumpa blod och medvetslöshet inträder. Skador i hjärtats kontrollcentrum Sinusknutan är en vanlig orsak och uppstår genom exempelvis den dödliga bakteriella sjukdomen endokardit (hjärthinneinflammation). Jag tillhör själv den kategorin men har i likhet med andra i den gruppen också drabbats av flera livsfarliga följdsjukdomar.
Min nio år äldre syster smittades 1944 av difteri av två klasskamrater som kommit som flyktingar från Finland till Luleå. De överlevde som patienter på epidemisjukhuset men min systers hjärtverksamhet skadades så svårt att hon avled.
Även jag tycks ha erhållit skador som bland annat visade sig vid mönstring. 1993 förvärrades mina skador genom en svår misskött luftvägsinfektion men inte förrän 1995 drabbades jag av daglig hög feber (cirka 40 grader mot slutet av varje dag). Dessutom visar journaler och min minnesbild på tilltagande kraftlöshet och hoppande smärtsymtom i till exempel leder.
Vårvintern 1996 blev jag genom ingripande av en bekant läkare akut inlagd på hjärtintensiven vid Centrallasarettet i Boden. Diagnosen endokardit erhölls efter ett par dagar och efteråt har ansvariga läkare talat om att jag var den svårast skadade patienten någonsin med denna diagnos i Boden. Konsultation med universitetssjukhuset i Umeå visade detta och torsdagen efter min intagning skickades jag dit med flygambulans för akut hjärtoperation ledd av en hjärtprofessor från Göteborg. Mot alla odds överlevde jag genom inoperation av konstgjord aortaklaff. Innanmätet i mitt hjärta uppgavs ha bestått av en enda gröt av hjärthinna och troliga missbildningar.
Under de efterföljande 16 åren har jag haft förmaksflimmer och hjärtrusning och med ambulans transporterats till hjärtintensiven cirka 40 gånger, opererats mot hjärtsvikt akut, haft hjärtstopp, stroke samt fått diabetes typ två. Jag betecknas som högriskpatient av hjärtläkare och tillhör dem som är beroende av snabbt kvalificerat sjukvårdsingripande för att överleva.
Hittills har jag klarat mig genom suveräna vårdinsatser och en stor portion tur. Jag har inte bara tvingats kämpa mot svagheter i sjukvårdsapparaten utan okunnighet i rättsväsendet om hur dödligt hjärtstopp uppkommer genom att livsfarlig stress provoceras fram av hänsynslös omgivning och resulterar i livsfarlig hjärtsvikt. Inte ens läkarutlåtanden från hjärtspecialister som intygar orsakssambanden har räckt för att med domstols hjälp stoppa det livsfarliga bemötande framkallande av fara som beskrivs i Brottsbalken 3 Kap, 9§.
Karl-Yngve Åkerström
Legitimerad psykolog

































