Alla som någon gång sett ett nyfött barn vet vilka starka känslor det väcker hos betraktaren. Känslorna blir än starkare om barnet i fråga är ens eget, men även personer som inte har något släktskap med barnet uppfylls vanligen av en instinkt att skydda det hjälplösa livet. Om det finns något som kan kallas en universell moral, så innefattar den med säkerhet påståendet att den som medvetet skadar ett litet barn är en ondskefull person.

Konstigt nog finns det ett undantag från denna regel, som många människor och beslutsfattare – även i Sverige – tycks acceptera utan vidare diskussion.

Vissa grupper i samhället anser att man så tidigt som möjligt i en pojkes liv bör ta ett vasst föremål av något slag och helt enkelt avlägsna en liten del av gossens könsorgan. Denna sed, som går under den något eufemistiska benämningen omskärelse, är alltså ingenting annat än könsstympning. Det finns inga välgjorda medicinska studier som visar på någon enda medicinsk fördel med ingreppet, i synnerhet inte hos minderåriga.

Omskärelse är heller inte riskfritt, och oavsett metod medför det alltid smärta hos barnet. Att kirurgiska ingrepp gör ont är knappast en överraskning, och alla som varit hos tandläkaren vet att inte ens smärtlindringen – bedövningen – kan ges utan visst obehag.

Motiven för detta uppenbara brott mot barnets rättigheter varierar något beroende på vilken kultur barnets föräldrar tillhör, men är utan undantag baserade på skrifter med ungefär samma förankring i verkligheten som JK Rowlings böcker om Harry Potter.

Vid Landstinget Sörmlands fullmäktigemöte den 16 juni beslutade man att sjukvården i vårt län nu skall erbjuda könsstympning - eller ”omskärelse på icke medicinska grunder” som det heter i protokollet. Som skäl anges en rekommendation från SKL (Sveriges Kommuner och Landsting. Denna rekommendation bygger på en rapport från Socialstyrelsen och är i sig skrämmande läsning. Bland annat skriver man att ”barnets rätt till veto kan anses åsidosatt men detta är en värderingsfråga som kan diskuteras”. En värderingsfråga? Detta gäller alltså spädbarn som alltså inte har någon möjlighet att motsätta sig ett smärtsamt ingrepp.

Rapporten från Socialstyrelsen och den efterföljande rekommendationen från SKL har kritiserats i flera medier längs vägen. Faktum är att det är svårt att hitta någon som skriftligen gett stöd för den. Trots detta tolkade till slut SKL de inkomna remissvaren som att 18 av 21 landsting tillstyrkte rekommendationen. Ett av de landsting som faktiskt uttryckte sig negativt var Landstinget Sörmland. I remissvaret angavs att ”en reglering av området är ett första steg för att på sikt utmönstra omskärelse av pojkar och att omskärelse som traditionell sedvänja i ett långsiktigt perspektiv bör förbjudas”.

Vad hände? Varför kryper man nu till det metaforiska korset och fattar ett beslut om att skattemedel skall användas för att finansiera fysisk, och sannolikt även psykisk, misshandel av små sörmländska pojkar?

Ett vanligt svar på den frågan – och säkert det svar våra politiker skulle ge om de valde att svara – är att det handlar om respekt för andra kulturer och religioner. Det betyder att man är beredd att ge avkall på universella etiska principer, och på innehållet i FN:s barnkonvention, för att inte stöta sig med vissa grupper i samhället.

Det är inte respekt – det är underkastelse.

Anders Sillén, narkosläkare, Eskilstuna