På södra Tosterön äger kommunen mark. I sitt yttrande över förslaget till ny översiktsplan hösten 2007 kräver Folkpartiet en ”försiktig expansion” på Tosterön, säger nej till föreslagna 800 lägenheter på ön och anger i stället 400 lägenheter som en acceptabel nivå. Folkpartiet säger också nej till utbyggnadsstrategin ”staden runt fjärden”.

Nu har den nya översiktsplanen klubbats igenom av kommunfullmäktige under dånande tystnad. Från Folkpartiet inte ett pip! Tvärtom kommer nu denna artikel från en av partiets ledande företrädare, som uppenbarligen anser sig tala för hela partiet.

Folkpartiets yttrande över förslaget till översiktsplan inlämnades i oktober 2007. Ett år senare, alltså förra hösten ställdes förslaget ut. Folkpartiet vidhöll i ett nytt yttrande sin uppfattning från 2007. Nu, ett år senare, har partiet alltså svängt 180 grader! En så stor förändring av partiets politik hade krävt att medlemmarna först i demokratisk ordning tillfrågats.

Två skäl anges i artikeln. Det första är inte helt glasklart, men kan tolkas så, att människor som kan tänkas flytta hit vill ha en attraktiv miljö att bo i. Därför måste politikerna ge exploatörerna den mark de helst vill ha. Varför detta måste medföra ett utvidgat byggande framgår dock inte, inte heller utpekas platserna för detta utvidgade byggande.

Det andra skälet är desto klarare och har den omisskännliga doften av valfläsk! Vi måste låta exploatörerna få tillgång till (attraktiv) mark mot att de bygger idrottsanläggningar på Larslunda. Men kommunstyrelsens ordförande Jens Persson, tillika Folkpartiets allianskamrat, har ju klart sagt att Larslundaprojektet måste läggas på is.

Till sist en kommentar till Fredrik Lundgrens tal om ”särintressen”. Så kallar han dem som gör motstånd mot olika byggprojekt, i motsats mot de politiker som förmodas se till helheten. Men tänk om det inte är ”särintressen” som protesterar. Kanske är det i stället människor som står för helhetssynen, som har förstått Strängnäs särprägel och vill värna den, vare sig de flyttat hit eller rentav är födda här. Det i särklass största och mest inflytelserika särintresset är i stället byggbolagen, som kräver förmåner och får de flesta av sina önskemål tillgodosedda. I stället för att litet föraktfullt avspisa oliktänkande med epitetet ”särintressen” bör politikerna noga lyssna på människors uppfattningar och alternativa förslag.

Lillemor Mundebo