20 000 våldtäkter i Bosnien – mer än 200 000 i Kongo
Relaterat
Under kriget i Bosnien gjorde omvärlden ingenting. Konsekvenserna ser vi än idag. Det är hög tid att reagera på det som pågår i Kongo. Sveriges regering måste agera kraftfullt för att få slut på våldtäkterna och öronmärka resurser för kvinnors organisering.
1995 slutade kriget i Bosnien-Hercegovina. 1996 startade ett annat krig, i DR Kongo. Vi har under flera år fått rapporter om massvåldtäkter i det kriget, så grymma att de knappt låter sig beskrivas.
Våldtäkt är ett effektivt massförstörelsevapen som underminerar, utmanar och förnedrar motståndaren utan hänsyn till de lidanden som blir följden. Många kvinnor är helt sönderslitna i underlivet efter att ha blivit våldtagna med tillhyggen och vapen. Till det kommer de psykologiska efterspelen och det faktum att många våldtäktsoffer förskjuts av sina familjer, blir smittade av sexuellt överförbara sjukdomar eller avlider som en konsekvens av sina skador.
En rapport som Amnesty International släppte i september 2009 visar hur de sår som våldtäkterna i Bosnien skapade fortfarande är oläkta och påverkar samhället idag, snart 15 år efter krigets slut. Rättssystemet har inte fungerat, och många gånger lever förövare och offer sida vid sida i samma små samhällen.
Våldtäkterna i Kongo har redan pågått alldeles för länge och måste få ett slut. De misstag som gjordes under kriget på Balkan får inte upprepas. Kvinnorna som har utsatts behöver hjälp för att återhämta sig fysiskt men också få stöd att återintegreras in i samhället.
Strategin för Sveriges bistånd till DR Kongo 2009-2012 har fokus på jämställdhet, kvinnors säkerhet, och kvinnors deltagande i politik och utveckling. Strategin ligger väl i linje med det vi och många forskare med oss hävdar – att kvinnors organisering och lika villkor är en förutsättning för en hållbar fred. 2009 gick en femtedel av Sidas bistånd till Kongo till insatser för jämställdhet, men en försvinnande liten del av dessa pengar gick till kvinnornas egna organisationer. Mer öronmärkta resurser för kvinnoorganisationer behövs för att kunna genomföra åtaganden i strategin. Erfarenheter från den svenska kvinnorörelsen visar att för att nå resultat så måste kvinnorna organisera sig.
Vi kräver att Sveriges regering:
– stödjer kvinnoorganisationer som kan hjälpa våldtagna kvinnor tillbaka till ett drägligt liv.
– verkar för att resurserna för att garantera kvinnors fysiska säkerhet och trygghet verkligen används till detta.
– stöttar och uppmuntrar kvinnliga ledare, politiker och parlamentariker.
– arbetar för att kvinnor i civilsamhället verkligen släpps in i den fredsbyggande processen, att de ges mandat och att konkreta resultat rapporteras. Kvinnors deltagande i återuppbyggandet är avgörande för en långsiktig fred.
Lena Ag
generalsekreterare för Kvinna till kvinna
Esther Munyerenka
socialarbetare vid Panzi-sjukhuset, DR Kongo
Mira Vilusic
psykolog vid organisationen Horizonti Tuzla, Bosnien






































