Läraryrket måste få högre status
Folkpartiet Liberalerna vill höja läraryrkets status. En av de allra viktigaste faktorerna för att eleverna ska nå goda resultat är duktiga, välutbildade och motiverade lärare. Det visar flera internationella studier. Men under lång tid har lärarnas ställning i Sverige försämrats. Det är hög tid att bryta den utvecklingen.
Av den anledningen lämnar Folkpartiet nu arbetsgivarorganisationen SKL:s förhandlingar med lärarfacken. Det är nu den tredje avtalsrörelsen där SKL väljer att ta strid om lärarnas arbetstid. Det leder inte till förtroende mellan parterna och det är inte konstruktivt.
Men arbetstiden är bara det senaste i en lång rad exempel. I själva verket har devalveringen av läraryrkets status gått hand i hand med utvecklingen för den svenska skolan från en skola för kunskap och bildning till en socialistisk flumskola. På sextiotalet hade en lärare fortfarande en lön på samma nivå som en riksdagsledamot, idag motsvarar den snarare en industriarbetares.
Lönen är naturligtvis viktig, men den är inte allt. I Finland har lärare inte mycket högre löner än i Sverige, men yrkets status är betydligt högre. Det är svårt att komma in på lärarutbildningen. Endast en av tio sökande antas.
En av de viktigaste reformerna som Folkpartiet genomfört i regeringen är därför att införa en ny och modern lärarutbildning. Kvaliteten på utbildningen ska höjas och kraven skärpas. Utbildningen ska också bli mer specialiserad. Att vara förskollärare är inte samma yrke som att vara lärare i gymnasieskolan. Det är rimligt att det är två olika utbildningar.
Arbetsmiljön behöver också förbättras. Stökiga klassrum gör det omöjligt för eleverna att lära sig något, men det gör också lärarens tillvaro svårare. Att läraren får de verktyg som krävs för att hålla ordning i klassrummet och har stöd från rektorer, förvaltning och politiker när hon eller han ingriper är viktigt på flera sätt. Miljön blir lugnare och bättre, eleverna lär sig mer och läraren får den respekt yrket förtjänar.
Folkpartiet anser också att karriärvägarna för lärare är för få. Idag är nästan den enda möjligheten att antingen lämna yrket eller övergå till administration och bli rektor. Man måste kunna göra karriär och fortsätta undervisa. Därför vill vi ha fler karriärtjänster, som till exempel lektorer och huvudlärare, på våra skolor.
En allvarlig knäck för läraryrkets status var när dåvarande skolminister Göran Persson (S) kommunaliserade skolan i slutet av åttiotalet. Sedan dess har skolan blivit en budgetregulator för kommunerna. I Eskilstuna sänktes skolpengen med fyra procent av Socialdemokraterna. Det var betydligt mer än de 2,5 procent resten av kommunen fick spara.
Folkpartiet vill att staten åter ska ta över ansvaret för skolan. På så sätt kan vi säkerställa att alla får en likvärdig utbildning oavsett var i Sverige man bor.
Skolan rustar var och en av oss för ett fritt och självständigt liv. Därför är skolan så viktig för Folkpartiet Liberalerna. Att höja läraryrkets status är en investering i en skola för kunskap och bildning.
Niklas Frykman
gruppledare, Folkpartiet Liberalerna
Eskilstuna













































Senaste kommentarerna:
Skrivet 30 apr 2010 08:03 Elga (Ej registrerad)
Tänk om det vore så enkelt att motivationen och lämpligheten att vara lärare ökade med storleken på lönen. Finn det någon som tror på det. Knappast.
Skrivet 30 apr 2010 13:10 kommunerna förstörde status och förstörde framtid för barnen (Ej registrerad)
det är rätt. Folk som bara tänker på pengar måste jobba med finanserna och spekulationer, inte med barnen och för landets framtid. ´Statistiken bara visar hur egoistisk och pebgarfokuserat samhället har blivit. Det är resultát av den dåliga kommunal skola med outbildat folk som var anställda för att få sina 26000 varje månad. De har gjort (och fortsätter) att göra mer skada än nytta för abrnen. Så att de inte ens vill gå till skolan, men tvingas gå dit. men de kommunala anställd har en sådan övermakt att de tvingas inte att jobba, även om några av dem skulle kunna´göra det. det finns väl några riktiga läraren på förskolorna och skolorna, med högutbildning. men varför utbilda sig till detta yrket, om kommunena föredrar att anställá anlafabeter och ger dem status "lärare, fröken". VAD kan det vara för en status?
Skrivet 2 maj 2010 07:16 Jan uti det stolta Nyfors (Ej registrerad)
En sak är säker: Det är Rektor och lärare som undervisar barnen, -inte de som sitter i Riksdag eller stadshus! Kvalitén på undervisningen kritiseras i utredning efter utredning, och där har lönenivån en begränsad betydelse. Lönenivån är rimligt anständig i förhållande till andra akademikers.Dessutom all "förtroendetid" ledigheter mm. Visst finns/fanns brister i skolan när folk som har åsikter om den som stavar "Pegbafokuserat" och "Anlafbeter" Självmarkerande?
Skrivet 2 maj 2010 08:06 E-tunabo (Ej registrerad)
Hur lärarnas status uppfattas nog olika, beroende på vem man frågar. Lönen är en faktor, men inte den avgörande för hur gemene man uppfattar lärarnas läge på statustrappan.
I E-tuna uppfattar jag lärarnas position på statustrappan som låg. En orska kan vara, vissa av våra politiker och högre tjänstemäns gemensamma nedvärdering av läraryrket.
En anna orsak kan vara att E-tuna är en arbetarstad med ett förhållandevis lågt utbildningsintresse både från folkets och de folkvaldas sida.
Om inte skolan är viktig för föräldrar och politiker, varför ska då eleverna behöva ha "respekt" för lärarnas roll som kunskapsförmedlare och kulturbärare.
Läraryrkets status är självklar inom vissa gtupper, men avsaknaden av densamma, är lika självklar inom andra grupper.
Men för att få de bästa förutsättningarna för ett samhälle som fortsätter att utvecklas, måste lärarlönerna höjas rejält.
I annat fall förloras alla möjligheter till rätt rekryteringsbas till läraryrket!
Skrivet 24 maj 2010 22:25 lärarstuderande (Ej registrerad)
Lärarutbildningen anses ofta ha låga krav, vara en flumutbildning och dåliga lärarstuderande. Men på min utbildning finns bl a arkitekter, civil ingenjörer, doktorer och ett tiotal doktorander inom olika ämnen. Utbildningen har hög fart och ställer höga krav på studenterna, som t ex förväntas praktisera som lärare 8 timmar om dagarna och samtidigt veckovis författa essäer om kurslitteraturen, göra klassrums undersökningar, förbereda sig för tentor och dessutom planera lektioner som de skall hålla i klassrummen. Hur var det då med innehållet i kursen? Vid det här laget är studenterna experter på hållbar utveckling, forskningsmetodik, skolpolitik och statsvetenskap. Det är inte heller några flumämnen direkt, men vad, frågar jag mig, har jag som lärare för användning av detta i klassrummet? Visst krävs en bättre utbildning, men inte för att den nuvarande ställer för låga krav eller har för dåliga studenter. Däremot är den ofta irrelevant för lärarens yrkeskompetens.