Anledningen till deras lyckorus var forskaren Anna Sjögrens rapport som just hade presenterats och som, grovt förenklat ska sägas, landar i slutsatsen att barn från studieovana hem skulle ha missgynnats av de tidiga betygens avskaffande under 70-talet.

Jag tycker att det är extra intressant att just folkpartister blir så euforiska av ett forskningsresultat som pekar i en för dem önskvärd riktning. För allvarligt talat, forskningsresultat är väl knappast vad som legat till grund för FP:s skolpolitik så här långt?

Det finns få saker som gör mig så upprörd som när politiker gör dumma, ogenomtänkta saker i jakt på billiga poäng. Folkpartiets skolpolitik och svensk skolpolitiks sjukliga betygsfixering är just sådana saker.

Forskare på området är ganska överens om att lärarens viktigaste uppgift är att skapa förutsättningar för elevernas kunskapstillväxt men att betygstänkandet leder till att denne använder en mycket stor del av sin tid åt att mäta kunskapstillväxten i stället för att skapa den.

I en skolpolitisk debatt med Maria Wetterstrand i SVT:s Agenda i våras uttryckte sig utbildningsminister Björklund på följande sätt:

– Om elever i sexan eller sjuan får betyg blir det lite mer på allvar, och då skärper man sig.

Björklund bygger således sin skol- politiska tes på följande sätt: Elever som presterar dåligt (läs: inte uppfyller skolans krav) gör detta av slöhet eller brist på disciplin. Det är således elevens, inte skolans eller samhällets fel att eleven inte presterar på ett önskvärt sätt och medicinen mot detta beteende är att genom skriftliga omdömen (läs: betyg) påvisa för eleven och dennes föräldrar exakt hur dålig eleven är.

Så tänker sig alltså Björklund att framtidens fritänkande individer ska formas. Men på samma sätt som det är fel att straffa arbetslösa människor för att de inte finns några jobb är det fel att rikta spjutspetsen mot eleverna för att skolan och samhället inte klarar av att möta elevernas behov.

Detta är emellertid regeringens svar i bägge fallen. Att skjuta mot individen som inte passar in eller missgynnas i ett minst sagt ofullkomligt system är att kriminalisera symtomen medan sjukdomen alltjämt sprids.

I stället för att låta hållbarhet och relevant forskning styra utvecklingen av den svenska skolan avgörs den nu av ett skenliberalt partis törstande efter billiga poäng och en populistisk flirt med en generation som själva inte gått skolan på många, många år.

De vars ofta dystra minnesbilder av sin egen skolgång sedan länge tynat bort och ersatts av romantiska idéer om en elitistisk organisation där ordning och reda ofta reduceras till stränghet och bestraffning, och där allt går att lösa med fler betyg. En sådan politik kan jag aldrig ställa upp på. Framtiden är alldeles för viktig för att avgöras av strävan efter kortsiktiga poäng.

Fredrik Pettersson (S)