En möjligheternas skola
Skolan har länge varit otroligt duktig på att hämma skaparglädje, kreativt, och eget tänkande, och i stället försökt få varje elev att passa in i ett rutmönster av människor som ska kunna samma sak och tänka exakt likadant.
Det blir inte heller bättre av Björklunds millitärdisciplin i skolorna, som ett bakåtsträvande försök att skapa ordning och reda i skolan. Man frågar sig: Men hur kan målet vara ordning och reda? Ordning och reda är snarare ett resultat av att eleverna i en klass inser vikten av deras egen kreativitet och delaktighet, och att de det gör där är viktigt och roligt.
Miljöpartiet anser att ett samhälle baserat på direktdemokrati skulle göra demokratin mer levande och lyfta fram varje individs åsikt och delaktighet. Vi tror att en bättre värld uppnås med mer av varje persons inflytande snarare än en liten grupp som har all makt, vilket är ett faktum i en representativ demokrati. Att lära sig detta är viktigt i skolan. Därmed är det avgörande om skolan förbereder varje elev som deltagare i en demokrati, eller inte.
Miljöpartiets skolpolitik är inte någon flumpolitik, uppfunnen av någon joddlande nävertomte i Jokkmock, som alliansen verkar få det att framstå som. Den är baserad på pedagogisk forskning, och principen om att mångfald berikar. Forskningen visar nästintill entydigt att ett bra kunskapsklimat, och engagerade elever uppnås genom att en lärare kan lyfta fram varje elevs styrkor, och att det finns ett kreativt förändringsklimat i klassen.
I dag finns inte det förändringsklimat som skulle behövas. Till exempel är dagens elevrådsmodell otroligt förlegad och använder sig endast av de mest lyckosamma i varje skola. Ofta är modellen också ineffektiv och få har tilltro till att det faktiskt är möjligt att påverka något i den. Dessutom råder det på många skolor pseudoinflytande, där eleverna endast har makt över obetydliga saker såsom fotbollar eller basketbollar, Bregott eller Lätta i matsalen och så vidare. I och med det kan vi se hur motivationen är borta, och kunskapsresultaten är låga.
Elever som vill ha nya utmaningar eller behöver extra hjälp kan inte få det för att strukturer och centralisering hindrar dem. Detta är ett enormt problem, och är ett resultat av socialdemokratiska utbildningsstrukturer, och moderat bakåttänkande.
Varje elev ska också kunna utvecklas i sin egen takt. Det ska inte spela någon roll om du är ett matematiskt geni, behöver extra hjälp med svenskan, eller är intresserad av motorer. Skolan ska ge dig alla resurser för att utvecklas på just ditt område, och nya utmaningar ska täcka på alla nivåer.
Nya inlärningsmetoder, såsom att använda sig av studieresor, utomhusstudier, teater eller bjuda in föreläsare gör att skolan breddas ytterligare. Enligt pedagogisk forskning stimulerar nya inlärningsmetoder viljan att lära sig mer och gör det också lättare att minnas det du lär dig. När du i hemkunskapen lär dig om ekonomisk och ekologisk hushållning, varför inte titta på hur förhållandena ser ut i U-länder, och ägna en lektion åt att endast laga mat och diska i en hink vatten?
Valet i höst står mellan en framtidsinriktad, och forskningsbaserad utbildningspolitik och en båkåtsträvande 50-talspolitik. Ett avgörande val för dig som väljare, men också för Sveriges alla ungdomar och deras framtid.
CV Reimers
Språkrör Grön Ungdom Strängnäs













































Senaste kommentarerna:
Skrivet 19 aug 2010 11:52 Yuri Silva (mp) (Ej registrerad)
Väldigt bra skrivet Carl-Vincent! Jag hoppas att Folkpartiet svarar på vad de tycker om militärdiciplin, pekpinnar och att straffa elever.
Skrivet 19 aug 2010 13:45 Mattias (Ej registrerad)
Bra skrivet CV!
Skrivet 20 aug 2010 09:55 Politikerna har den skola de skapat, resultatet får vi medboergare leva med! (Ej registrerad)
Enhetsskolan jag gick i, i början av sextiotalet hade allt det so mp vill se i skolan.
Dessutom hade vi skoldanser flera gånger per läsår med riktig levande musik och de som spelade var etablerade band som ungdommen gillade.
Skolan var anpassad för olika intressen och studievilja. Skolan var nivågrupperad men eleverna lärde sig vad som förväntades i förhållande till elevens val av nivå.
Ser man till helheten, måste resurserna ha varit bättre förr.
Att skolan ser ut som den gör i dag är inte elevernas eller väljarnas vilja. Utan det är en medveten politisk styrning av skolan och dess resurser.
En skola där politiken glömde bort lärare, elever och skolans mål, som är så mycket högre i dag än på sextiotalet.
Ett politiskt ställningstagande i sammanhanget var att alla elever har samma förutsättningar om rätt stöd gavs av skolan.
Det är där det glappar, stödet infann sig inte i form av lärarresurser utan stödet stannade vid ord.
Resultatet ser vi i dagens skola.
Skrivet 20 aug 2010 13:53 Harpokrates (Ej registrerad)
Intressanta tankar!
Läs även dagens debatt i Folket: "Frontalkrockar i skolpolitiken". Läs även: http://harpokrates.blogg.se/index.html