Folkmusiken tillhör hela världens folk
”Folkmusik är ett klockrent exempel av mångkultur.” Det är ett påstående som Ale Möller kastade ur sig under en debatt i SR P2:s program Folke. Vi är många som står bakom och nickande håller med. Dagens folkmusik är beroende av andra kulturer för att kunna utvecklas och överleva.
Sverigedemokraternas representant i samma debatt, Marie Stensby, säger att det tvärt om är ett hot. Ett hot mot den svenska kulturen och dess framtid. Hon uttalar sig om att den svenska musiken blir undanskuffad på diverse folkmusikutbildningar för att göra plats för världsmusiken. Med det verkar hon inte inse att det är just blandningen som gör många intresserade och öppnar sig för det svenska. Jag förstår inte hur hon som folkmusiker och riksspelman kan ha mage att sitta där och påstå att mångkulturen är ett hot mot den svenska folkmusiken.
Vilken musik vill SD egentligen stänga ute? Allt som inte kommer från Sverige? Om det är korrekt så kan ju till exempel Studiefrämjandet säga hej då till statligt bidrag. Dom stödjer ju ungdomar som håller på med hiphop, reggae, rock och pop. Så vitt jag vet så kommer ingen av dessa musikstilar från vårt avlånga land. Och om man ser till oss folkmusiker. Ska inte vi få möjligheten att lära oss norska låtar? Norskt är inte svenskt.
Jag började spela fiol redan som sjuåring. Då var det klassiskt som gällde för folkmusik var näst intill tabu på musikskolor. Lyckligtvis hade jag en folkmusiker som lärare och efter några år så revolutionerade hon genom att starta en folkmusikgrupp. Nu, 6 år senare, så finns folkmusiken på hela skolan och flera andra lärare lär också ut den. Mitt hjärta finns hos musiken vart den än kommer ifrån.
Musiken binder folk samman och skapar en gemenskap. Folkmusik är för mig synonymt med enorm glädje.
När Jimmie Åkesson kungjorde att mångkulturen och världsmusiken hotade den svenska folkkulturen så stod vi där frågande. Vi har inte märkt av något hot utan bara tillväxt. Folkmusiken har inte varit så här populär sen vågen på 70-talet.
Men Åkesson har nu fått rätt om en sak. Folkkulturen är hotad. Hotad av den främlingsfientlighet som han nu har kopplat till folkdräkten, folkkulturen och Sverige.
Dock ett genomskinligt hot som inte kommer att spoliera vår enorma kärlek, glädje och gemenskap.
Folkmusik är folkets musik – folk från hela världen – folk som är vanligt folk – folkmusik!
Malin Kvarnström, Åkers styckebruk
Senaste kommentarerna:
Skrivet 20 nov 2010 18:45 Rolf Waltersson (Ej registrerad)
Det är klart att mångfald berikar och att enfald inskränker. Det gäller såväl kulturlivet som samhället i dess helhet.
Zral Nosh och andra inskränkta "nationalister" kan sitta där insvepta i sina nationalistiska flaggor och beskåda sina navlar.
Vi andra lyssnar på Ale Möller och hans världsmusik - och vi njuter av det vi hör.
Skrivet 21 nov 2010 23:44 Henrik (Ej registrerad)
"Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."
Mona Sahlin i ett tal inför Turkiska
ungdomsförbundets tidning Euroturk i mars 2002.
Smaka på det citatet en stund. Hur många dagar tror ni att exempelvis en fransk minister fått sitta kvar efter att ha spottat på den franska kulturen på ett motsvarande sätt? Makalöst att vi i Sverige tvingas dras med denna typ av dynga.
Inte konstigt att folk går och röstar på SD. Vad ska man göra?
Skrivet 22 nov 2010 12:25 Jonte (Ej registrerad)
OK då SD; kör för det att varje kultur ska isolera sig och att kulturblandning "förbjuds". Hur ska detta gå till - konkret!. Jag kräver ett svar. Hur ska folkmusiken stoppas vid gränserna? Hur ska man förhindra att flyttfåglar korsar gränser? Vår folkmusik tillhör alla och andra folks musik tillhör oss. Ingen äger den, den är som fåglar, luft och regn.
Skrivet 22 nov 2010 13:24 esmeralda (Ej registrerad)
Visst finns det svensk musik, svensk kultur, svenskt språk. Det finns ingen risk för identitetslöshet. Det vi folkmusiker ställer oss emot är idén att svensk musik och kultur skulle blandas bort av samarbeten. Vi som arbetar med eller undervisar i folkmusik vet att verkligheten är den motsatta. Jag har som folkmusiker både stärkts i min stolthet och kunskap om det svenska när jag mött utländska folkmusiker som nyfiket frågar och vill höra vad som är specifikt för den svenska musiken. Jag har mer och mer velat utveckla min identitet som svensk för att de musikaliska mötena ska bli starka och givande!
Det som är än mer skrämmande är när vi folkmusiker hör att de som vill definiera gränserna för det svenska -SD, är helt okunniga och obildade och hela tiden nämner tyska och amerikanska kulturuttryck när de ska ge exempel!!
Glöm inte att de oxå vill strypa bidrag till "all kultur som kan vara provocerande eller upprörande". Endast hos diktaturer finns liknande! Tänkvärt!
Skrivet 22 nov 2010 14:44 Therese Borg (SD) (Ej registrerad)
esmeralda (Ej registrerad) skrev: Visst finns det svensk musik, svensk kultur, svenskt språk. Det finns ingen risk för identitetslöshet. Det vi folkmusiker ställer oss emot är idén att svensk musik och kultur skulle blandas bort av samarbeten. Vi som arbetar med eller undervisar i folkmusik vet att verkligheten är den motsatta. Jag har som folkmusiker både stärkts i min stolthet och kunskap om det svenska när jag mött utländska folkmusiker som nyfiket frågar och vill höra vad som är specifikt för den svenska musiken. Jag har mer och mer velat utveckla min identitet som svensk för att de musikaliska mötena ska bli starka och givande!
Det som är än mer skrämmande är när vi folkmusiker hör att de som vill definiera gränserna för det svenska -SD, är helt okunniga och obildade och hela tiden nämner tyska och amerikanska kulturuttryck när de ska ge exempel!!
Glöm inte att de oxå vill strypa bidrag till "all kultur som kan vara provocerande eller upprörande". Endast hos diktaturer finns liknande! Tänkvärt!
På vilket sätt är det jämförbart med diktatur att strypa bidrag till kultur som har för avsikt att provocera och inget annat? Man får gärna ägna sig åt sådan kultur, något förbud är det inte tal om. Det vi vänder oss emot är att skattemedel ska finansiera detta. Pengarna bör gå till sådant som tilltalar ett flertal, alternativt så kan pengarna göra större nytta inom exempelvis vården. Hur är det försvarbart att man genom bidrag (skattemedel) stödjer kultur som, för att ta till ett av de mer drastiska exempel som finns, innebär vandalisering av tunnelbanevagnar men kallas för konst? Är det sådant alla de som arbetar och betalar skatt vill att pengarna ska gå till? Jag tvivlar på det...