President tills vidare Av: Aron Lund
Relaterat
Nu är ju diktaturer inte någon bristvara i Mellanöstern, men det som gör Abbas fall så speciellt är att han trots sina metoder hyllas av amerikanska och europeiska ledare som Palestinas stora demokratiska hopp. Detta samtidigt som han styr med dekret, fängslar politiska motståndare och, alltså, har utsett sig själv till president tills vidare för att slippa besvärliga frågor om hur det kommer sig att det denna månad är sex år sen han valdes för en fyraårsperiod.
Orsaken till att Abbas ändå uppvaktas av omvärlden och framhålls som god demokrat är hans politik gentemot Israel: han och hans Fatahparti är tydligt för en tvåstatslösning och beredda att samarbeta med USA och Israel i kampen mot islamistpartiet Hamas.
Saken är ganska enkel. USA har – som vanligt med EU muntert skuttande i bakhasorna – valt att stödja en palestinsk diktatur för att den tjänar amerikanska intressen bättre än palestinsk demokrati. Man kan vara ense med dessa amerikanska intressen eller inte, och man kan tycka att det är rätt eller fel, men man bör bestämt låta bli att hymla om saken. Den israelisk-palestinska konflikten är tillräckligt förljugen som det är.
Det är förstås inget försvar för Hamas, vars plötsliga iver för demokratisk procedur inte sitter djupare än att man på hemmaplan i Gaza skjuter Fatahpolitiker i knäskålarna (medan Fatahs mannar svarar med samma mynt på Västbanken). Däremot är det ett försvar för en politisk lösning där bägge grupperna ingår, och makten fördelas efter röstsiffror snarare än per gevärspipa.
Det enda hoppet för palestinsk försoning – och en nödvändig station mot israelisk-palestinsk fred, om det nu fortfarande är någon som tycker det verkar värt ett försök – är nyval och en samlingsregering som inkluderar bägge lägren.
Just en sådan samlingsregering har dock Israel, och därför USA, och därför EU, vägrat acceptera, för att i stället fortsätta backa Abbas försök att arrestera bort Hamas. Nya EU-ordföranden Spanien hävdar till och med, med lätt åsneartad entusiasm, att det kommer leda till en palestinsk stat redan detta år.
Men det är en dödfödd strategi. Fatahregimen på Västbanken kan kanske kortsiktigt lösa de säkerhetsuppgifter den givits, men så länge sprickan med Hamas i Gaza består kan den aldrig få med sig hela det palestinska folket i ett fredsavtal – ens om Israel vore intresserat.
Och i så fall fortsätter inte bara Abbas presidentskap, utan också den israelisk-palestinska konflikten, tills vidare.
Aron Lund är tidigare medarbetare på ledarredaktionen.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 2 jan 2010 18:38 Rickard (Ej registrerad)
Enligt FN-resolutioner och internationell lag är Sverige, EU och alla andra länder skyldiga att bekämpa terroristgrupper, däribland Hamas. Därför varken kan eller bör man acceptera en terrorrörelse (och det beror inte på Israel, som du antyder i texten).
Och varför skulle omvärlden acceptera en terrorrörelse bara för att palestinier röstar på dem? Ska omvärlden acceptera ett nazistparti som förespråkar folkmord om en sådan väljs i Österrike (som i motsats till Gaza är en mogen demokrati)? Tvärtom har omvärlden varit nästan enig i bojkotten av apartheidregimen i Sydafrika och i Jörg Haiders Österrike.
Den enda vägen framåt för palestinierna är att "väljarna" tvingar Hamas att ta avstånd från terrorism och erkänna Israel och fredsavtalen, samt släpper den kidnappade Gilad Shalit. När Hamas inte längre är en antisemitisk terrororganisation, sponsrad av Iran, kan de självklart ingå förhandlingar med Israel och erkännas globalt. Inte förr. Fred med terror finns inte.