Mordhärva med många vändningar
av Aron Lund
Mellanösterns märkligaste mordhärva är på väg att ta ytterligare en underlig vändning. När Libanons förre premiärminister Rafiq el-Hariri mördades i Beirut våren 2005, satte det inte bara Libanons politiska system i gungning. Även Syrien kastades in i en politisk kris, som slutade med arméns hastiga reträtt ur Libanon efter 29 år.
De följande åren skakades regionen av en bitter maktkamp mellan å ena sidan Syrien, Iran och deras allierade (som Hizbollah och Hamas), och å andra sidan USA, Saudiarabien, Frankrike, med flera. Först 2008-2009 mildrades tumultet i Libanon, i praktiken efter en syrisk-iransk seger, men risken finns fortfarande att ett storkrig kullkastar den nya ordningen.
De politiska svallvågorna från Haririmordet har dock tenderat att skymma själva ansvarsfrågan. 2009 upprättade FN på amerikansk tillskyndan en domstol i Haag, Särskilda Libanontribunalen. Det är första gången FN försöker lösa ett attentat mot en enskild person, och fallet kan på det viset bli folkrättsligt banbrytande – men utredningen har underminerats av politisk manipulation på ett sätt som inte inspirerar till nya försök.
Utredningens första rapporter pekade ut Syrien som ansvarigt för mordet, vilket framstår som den mest trovärdiga teorin. Hariri hade länge varit allierad med Damaskus, men under 2000-talet råkat i konflikt med grannlandet. Han var dessutom på ett farligt vis indragen i den syriska regimens interna maktkamper, som kulminerade just dessa år.
Från 2007 började utredarna – som byttes ut i rask takt – tona ner sina första slutsatser. Syrienspåret kvarstod, men ett par nyckelvittnen avslöjades som bedragare. Affären tog många märkliga turer: ett syriskt åklagarvittne försvann, men dök senare upp i Paris och arresterades som misstänkt för mordet (!); försvann därefter oförklarligt igen ur franskt förvar, bara för att gripas i Persiska viken med ett falskt pass som han hävdade att han fått av dåvarande inrikesministern Nicolas Sarkozy. (Nu är han spårlöst borta igen.)
Under 2008 började det viskas att utredningen undersökte en grupp knuten till Hizbollah. Ryktena avfärdades, eftersom ingen kände till något starkt motiv för Hizbollah att vilja mörda Hariri. Vissa misstänkte tvärtom att det var ett knep för att minska pressen på Syrien, som nu återknutit relationerna till USA och andra forna fiender.
I början av augusti förklarade dock Hizbollahledaren Nasrallah att han väntar sig ett FN-åtal mot gruppens medlemmar i höst, kanske redan i september. Själv skyller han mordet på Israel, men har inga bevis för den saken. Till och med Hariris efterlevande tycks emellertid beredda att backa upp Nasrallahs historia, angelägna om att bevara Libanons surt förvärvade politiska lugn.
Vem som verkligen är skyldig tycks inte längre intressera någon, och vad som sker i september får vi se. Säkert är bara att intrigerna kring Särskilda Libanontribunalen lär fortsätta, och att vi inte är närmare en dom i Haririmålet nu, än vi var 2005.
Aron Lund är Mellanösternkännare och tidigare medarbetare på ledarredaktionen.
