I Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning den 6/10 handlar en artikel om rankningen av Sveriges skolor (del 1 sidan 5).

Strängnäs kommun intar en föga hedrande plats, 223 av 290! Lärarförbundets Marianne Briese säger att när det är turbulent påverkar det lärarna och eleverna. Strängnäs behöver fler vuxna i skolan och en bättre dialog och givetvis mer resurser.

Egentligen behöver inte mer sägas, så här är det. BUN:s ordförande Fredrik Lundgren (FP) bemöter detta med att det inte nödvändigtvis handlar om brist på resurser utan det handlar om ledarskapet ute på skolorna, kulturfrågor och synsätt också.

Lundgren hävdar vidare att vi måste bryta trenden att lägga pengar på lokalerna i-stället för lärare. Han lovar enligt artikeln mer pengar till skolan kommande år genom en ökning av elevpengen.

Allt detta är alldeles utmärkt men nu måste man ställa frågan: Hur ska allt detta gå till? Lärarnas arbetssituation är pressad, skollokalerna underhålls inte alls eller åtminstone bristfälligt (sedan årtionden tillbaka), politiska beslut saknar barnperspektivet, lärarlönerna är under all kritik. Allt detta kostar pengar att åtgärda, pengar som ska tas från ...? Självklart lovar inte politiker mer än de kan hålla lika självklart som att barn som gått i en trygg förskola/skola med tillräckliga resurser kostar mindre – senare i livet.

Vilka politiker ställer upp helhjärtat med politiska beslut för att se Strängnäs kommun på förstaplatsen nästa rankning? Får våra barn kosta?
Andreas Uddling