Sörmland Det är svårt att befria sig från tanken att vår statsminister drivit igenom detta gigantiska lån till IMF på grund av personlig fåfänga. Det vill säga att känna sig smickrad av att få sitta med vid ett möte med de ”stora grabbarna” en gång om året. Alla vet ju dessutom att det är två länder som bestämmer i klubben, Tyskland och Frankrike. Någon påverkan i beslutsprocessen lär knappast ett litet land utanför eurozonen ha.

Priset är skillnaden mellan Sveriges internränta och 0,1% (som är den ränta som betalas för lånet) samt risken att lånet försvinner med eurosystemets fall.

För att förstå lånets storlek på 100 miljarder kan man jämföra det med svenska statskassans hela överskott 2011, som var 68 miljarder. Med den erfarenhet som vi i dag har av eurons för och nackdelar, så känns motiven för lånet svårbegripliga för en enkel skattebetalare.

Stig G Daun
Stallarholmen