Nu har det gått tio år sedan Fadime Sahindal mördades. Det var hon som dömdes till döden av sin egen kurdiska släkt, klan. Hennes oursäktliga brott bestod i att hon kränkt släktens heder bland annat genom att ha en etnisk svensk pojkvän.

Fadern utsågs till bödel och verkställde avrättningen av dottern till klanens belåtenhet. Hedern var därmed upprättad!

Hur reagerade den svenska makteliten? Mest syntes det vara med generad tystnad, handfallenhet och en stor rädsla för att göra uttalanden och vidta åtgärder som på minsta sätt kunde tolkas som främlingsfientlighet.

Nu tio år efter mordet tycks det pågå en smärre lagändring (med många kryphål?) som ska kunna stävja denna medeltida barbariska hederskultur något som ju i praktiken innebär ett motbjudande kvinnoförtryck. Exempelvis tvångsgifte, helst med kusiner – som ju är en synnerligen tveksam ovana med genetiska biverkningar.

Vill verkligen politikerna sätta stopp för detta finns det ett kassaskåpssäkert sätt – utvisning av de män (och ynglingar) som inte kan avhålla sig från att praktisera denna hederskultur.

Medborgarskap ska kunna återkallas. Ty är det något de fruktar mest av allt och är verkligen brottsavskräckande så är det att nödgas lämna det söta, kravlösa livet här i Sverige.

Feministen