F len Jobba, jobba jobba! Den här kända fotbolls- och hockeyramsan har nu fått en rent bokstavlig betydelse efter Fredrik Reinfeldts påbud om att alla i Sverige måste jobba mera och längre.

Detta givet (som Reinfeldt brukar säga) att vi vill behålla den nivå på sjukvård, omsorg och pensioner som vi har i dag.

När man hör detta känns det skönt att tillhöra den priviligierade gruppen 40-talister. Vi är nog den sista generationen som fått det bättre än våra föräldrar. Vi växte upp under rekordåren på 50-och 60-talen, med ständig tillväxt och nya reformer.

Vi kunde studera med förmånliga villkor och den som inte ville studera kunde börja jobba från 15 år, många gånger utan formell utbildning, man skolades in på jobbet. Någon arbetslöshet var det aldrig tal om.

Så kom 70-talet och många av oss skaffade hus och nu var det så finurligt ordnat under den socialdemokratiska regeringen att inflationen tog rejäl fart.

Vissa år med tvåsiffriga tal vilket gjorde att reallönerna tog rejält med stryk liksom dom stackare som försökte spara någon krona.

Vinnare blev villaägarna när inflationen och förmånliga ränteavdrag betalade lånen, samtidigt som husen steg i värde.

Ja det var strålande tider, härliga tider, tack Sträng och Palme. Med husen betalda och fasta jobb kunde vi både spara och konsumera.

Mot slutet av vårt aktiva arbetsliv kom en slutlig välsignelse, låg inflation (bra för vårt nu stora sparkapital) och jobbskatteavdraget som gjorde oss ännu rikare.

Tack Borg!

Hasse med vristen