Vargen, en parentes?
Att en vargstam på drygt 200 djur kan drabbas av inavel, det vill säga få sjukdomar, missbildningar, försämring i immunförsvaret med mera är bekant. Vissa forskare anser att det är möjligt att hålla den gruppen frisk om det tillförs nya gener, andra anser att det behövs 1 000 djur för att risken för inavel ska försvinna. Projekt varg som anses börjat med en utplantering fortsätter. Valpar från parker och hägn som tidigare generationer kommit ifrån skall nu läggas ut i gryt, kostnaden per valp lär ligga på cirka 800 000 kronor.
Import av testosteronstinna varghannar är en annan möjlighet, men då måste de vistas i karantän under sex månader där de förlorar den naturliga rädslan för människan. Sedan projekt varg påbörjades har de sakkunniga uttalat sig men hur trovärdiga har de varit, vargar kallar man inte till vårdcentralen och sätter i kö hur lätt som helst även om de är halvtama. Hur det egentligen förhåller sig med hälsan hos djuren finns det således bara gissningar om på samma sätt som tjuvjakten.
Redan i dag rapporteras från vissa områden att det finns brist på mat, på bytesdjur. Leder det till att vargar kommer att svälta ihjäl? Vad händer då om det blir 1 000 vargar? Den ogenomtänkta ambitionen att det ska finnas varg i Sverige har förblindat forskare som famlar sig fram.
Än mer blinda är andra grupper av egendomliga människor som utan det minsta intresse för djuren är beredda att slå yxor i dörrar, slå sönder skyltfönster, terrorisera både människor och djur och hota att bränna ner hus och slå ihjäl människor. Frågan om hur vargen har det under tiden som knivkastningen mellan människor pågår kan ingen ge ett tillfredsställande svar på.
En sak är definitivt klar: inte är det vargen som är farligast i dagens vargdebatt! Tills nu har den svenska riksdagen tagit beslut om rovdjurspolitiken, men mycket talar för att den kommer att avgöras utanför rikets gränser i fortsättningen, i EU-domstolen. Men kanske blir det inte politiken, utan naturens lagar som till slut avgör om vargstammen kommer att bli en parentes i vårt land. Helt oromantiskt kan sägas att vintern 1918 drev hungern 13 vargar att gräva sig ner under bårhuset i Tärnaby.
Gråben



































Senaste kommentarerna:
Skrivet 24 jan 2011 16:43 Bo Norberg, red, rondellen. net (Ej registrerad)
Gråben, det kan mycket väl hända att hu har rätt. Det samhälle vargen lämnade för mer än hundra år sedan var ett helt annat samhälle än dagens. Men vi och andra lever fortfarande av kultur i den meningen att mat och kläder och andra förnödenheter kommer från naturen(www.rondellen.net/health30_eng.htm). Som exempel kan nämnas att skogen 2008 stod för omkring 12% av vår industris produktionsvärde, förädlingsvärde och exportvärde. Skogsprodukter drog in 129 miljarder i exportinkomster till folkhemmet. Jägarna är bättre lämpade än vargen att hålla efter älg, rådjur, ren och andra skogsskövlare än vargen. Om rennäringen läggs om till gårdsbruk inom stängsel, så öppnas även Norrland för de stora rovdjuren och för återkomsten av vildren. Och den omläggningen kan göra alla inblandade (renskötare, renar, trafikanter, markägare, naturturister, kulturturister) till vinnare. Men något stort behov av varg kan jag inte se. Låt naturen ha sin gång!