Mindre än två timmar senare inträffade nästa tragedi när en man sköt ihjäl och skadade ungdomar som samlats på ett socialdemokratiskt sommarläger utanför Oslo för att umgås, få nya vänner och diskutera politik. Också det är ett angrepp mot frihet och folkstyre. I skrivande stund vet ingen hur många som dödats och skadats inne i Oslo och på Utøya men sent i går kväll uppgavs att närmare tjugo personer dödats.

Vi har tyvärr vant oss vid att se och höra om liknande händelser i länder som Irak, Afghanistan och Pakistan. När det händer i Norges vackra och prydliga huvudstad tryter orden för att beskriva fasan. Det känns ofattbart att bilderna på utblåsta byggnader och blodiga människor, och vittnesuppgifterna från ungdomslägret kommer från vårt grannland.

Likaså tryter orden när vi vill uttrycka vårt deltagande, vår sympati och vår sorg över det som i går drabbade Norge.

Dessa, precis som liknande angrepp syftar till att skrämma demokratiska länder till undfallenhet och politisk anpassning. Demokratin behöver därför visa sin styrka, sitt lugn och sin seghet när sådant här händer. Politiken ska inte ändras så att de som tar till sprängämnen får som de vill. Demokratin ska stå fast vid sina värderingar. Den ska också hålla fast vid rättsamhällets värden, och bevara lugn och sans i samhällsdebatten.

Det var också något av detta vi fick se i går eftermiddag och kväll. Reaktionerna från norska politiker, experter och polis var sorg och bestörtning men kommentarerna kring det inträffade utmärktes av ett imponerande lugn och omsorgsfull återhållsamhet.

Utförandet av dubbelattentatet tycks peka i olika riktningar. Bomben i regeringskvarteret leder onekligen tankarna till någon av de våldsförhärligande organisationerna med rötter i södra Asien eller Mellanöstern. Sådana organisationer är ett säkerhetshot vi måste räkna med, förmodligen många år framåt. Men dödsskjutningarna pekar åt ett helt annat håll. Mannen som sköt ihjäl ungdomar på Utøya greps i går kväll. Han är norrman. Den norska polisen menar att samma man också kan ha befunnit sig utanför regeringsbyggnaderna innan bomben sprängdes och har skäl att tro att han kan kopplas till båda attentaten. Detta talar för att det inte alls är islamistiska terrorister som ligger bakom.

Men det är först när polisarbete och andra utredningar visat hur attentaten gick till som några säkra slutsatser kan dras om motiven till det hänsynslösa mördandet i Oslo.

Kan det hända i Norge, kan det också hända i Sverige. Det är insikten som infinner sig, strax efter att informationen om terrordåden i Oslo sjunkit in. Det var också snubblande nära precis före jul förra året. En ensam våldsverkare hade bestämt sig för att sprida död och skräck mitt i julruschen i Stockholm.

Det är inget skäl till panik, men däremot till fortsatt vaksamhet och förebyggande arbete för att skydda oss. De som vill leva i ett öppet samhälle måste som så många gånger tidigare verka för dessa värden både hemma och borta - och solidariskt hjälpa dem som står diktaturens krafter emot, där hoten är som stört och kampen hetast. En militarisering av tänkandet i vårt eget samhällsliv ska vi däremot inte ge efter för. Vårt främsta försvar är alltid det öppna samhällets styrka. Frihetens och demokratins fiender, vilka förtecken de än må förse sig med, kan döda medborgare i demokratier. Men de kan inte döda demokratin.