Krisen gör det omöjliga möjligt
Kriserna ute i världen påverkar svensk politik. Kan vi inte göra vår egen ekonomi konkurrenskraftig kommer vi att börja sjunka, som Sydeuropa nu gör. Den insikten kan ge en ny, bredare vilja till förändring. Det politiskt omöjliga kan bli det som många samlas kring. Men då måste några ha modet att gå före.
I går invigningstalade Jan Björklunds på Folkpartiets landsmöte. Den tyngsta punkten i hans tal handlade om en ny skattereform. Han angrep även den låtgå-inställning som under namn av ”nyliberalism” orsakat mycket finansiell oreda. Mot den ställde Björklund socialliberalismen hos partiets ekonomiske lärofader Bertil Ohlin. Marknad måste kompletteras med politik.
Det var bra att det sades, han kunde gärna ha sagt det tidigare och oftare. En slapp penningpolitik och en tro att bankerna kan få gå omkull är farligt, det kan vålla kriser med oöverblickbara följder.
Det slags skattereform Jan Björklund vill se är ingen liten sak. I 15 års tid har trenden i skattepolitiken varit att höga skattesatser på arbete och företagande bevarats medan undantag och specialförmåner blivit fler, senast sänkt krogmoms. Folkpartiledaren föreslår en helomvändning, att många undantag tas bort, att det flyttas om i skattesystemet, att somliga skattesatser höjs och andra sänks. Allt på ett sådant sätt att det gynnar landets utveckling och konkurrenskraft.
Jan Björklund vill ha bred uppslutning över de politiska gränserna, för en kommunal och statlig inkomstskatt på som högst cirka 40 procent. När ett så stort paket ska få tillräckligt brett stöd behöver omfördelningarna göras så att de blir godtagbara för de flesta, även om i dag gynnade specialintressen skriker som stuckna grisar.
Utgångsläget är att Jan Björklund säkert har 90 procent av riksdagen emot sig. Ändå bör han kunna få många med sig, i vart fall om han i fortsättningen undviker utspel om LAS som motverkar bred uppslutning. I flera politiska läger bör man kunna se faran – skattesystemet har, bortsett från jobbskatteavdraget, blivit allt mer oförenligt med internationell konkurrenskraft, bevarad välfärd och förbättrade reallöner.
Alla kan nu se vad som händer med länder som inte kan samla sig till genomtänkta men socialt ansvarsfulla reformer. Därför är en ny stor skatteomläggning som den 1990-91 inte omöjlig.
