Svensk allmänhet och Saabentusiaster bör dock se realistiskt på framtiden. För det första är ingenting klart. Det som finns nu är en avsiktsförklaring och det återstår många förhandlingslabyrinter. Om det sedan går vägen kan bilföretaget inom en snar framtid bli än mindre svenskt och än mindre det Saab som vi känner till.

Såväl lekmannen som bilanalytikern har länge ställt frågor som ingen har kunnat besvara. Hur ska ett bilföretag som egentligen aldrig har stått på egna ben klara sig i den allt hårdare konkurrensen på marknaden? Vad är det för potential som kineserna ser i Saab som General Motors och tidigare ägare inte såg?

Ekvationen går inte ihop. Kostnaden för att utveckla en ny Saabmodell är lika hög som att ta fram en ny Mercedes eller BMW, men antalet sålda Saabbilar kommer inte i närheten av de två. Förra året sänkte Saab sitt försäljningsmål från 55 000-60 000 bilar till 30 000-35 000 och det är omtvistat om ens det målet nåddes, i betydelsen leverans till slutkund. För att bli lönsamt måste Saab sälja 100 000 till 150 000 bilar, säger bilanalytikern Matts Carlsson till TT.

Youngman och Pang Da tycks vara inställda på att behålla Trollhättanfabriken, och kanske fyller den en funktion i de blivande nya ägarnas strategi. På längre sikt är dock inget säkert. När allt kommer omkring är det och kommer inom överskådlig framtid förbli väsentligt billigare att tillverka en bil i Kina än i Sverige.

Många svenskar må vara fästa vid Saab, Volvo och tanken på svensk bilindustri, men i slutändan är det intäkter och kostnader som räknas. Kineserna tar sig an dessa företag varken för att bedriva välgörenhet eller för att hålla liv i gamla svenska myter.