Privat vård är bra
De allvarliga missförhållanden som uppdagats på flera av Carema Cares boenden, svärtar ner all privatdriven äldreomsorg. Men det gäller att inte dra förhastade slutsatser.
I en lång rad debattinlägg får Caremaskandalen ge stöd till åsikten att vinstintresse som regel leder till felaktiga prioriteringar och att människor far illa. Det är fel. En kvalitetsmätning som gjorts på uppdrag av Sveriges kommuner och landsting, SKL, visar en mer nyanserad bild.
Över 10 000 personer har fått svara på hur väl de tycker att den offentliga servicen fungerar: vård, skola omsorg, vatten och avlopp, polisen, Försäkringskassan, CSN, och mycket annat. En liten del av undersökningen rör om medborgarna tycker att den vård, skola och omsorg som bedrivs av kommuner och landsting är bättre eller sämre än privat drivna alternativ. Något entydigt svar finns inte.
2011 får äldreboenden i privat regi lite sämre betyg än kommunala. Det finns ingen given förklaring till det, men inget tyder på att huvudmannaskapet är avgörande. För tre år sedan var nämligen förhållandet det omvända och fler var nöjda med privata äldreboenden än med kommunala.
Vidare visar statistiken att föräldrar som haft sina barn på privat drivna förskolor och grundskolor är mest nöjda. Särskilt när det kommer till grundskolan är skillnaden stor.
Åsikterna om sjukvården visar samma tendens. Folk är mer nöjda med privat driven vård än med landstingets. Framför allt upplever människor att det är lättare att få tid och att informationen kring den egna hälsan är tydligare från de privata vårdgivarna.
Samma sak med tandvården. Det finns en tydlig skillnad mellan hur tandvårdspatienter värderar bemötande och vård hos offentligt anställda och privata tandläkare. De senare får högst betyg.
Svenskt kvalitetsindex, som undersökningen kallas, ger förstås inte hela bilden. Det framgår till exempel inte om människor är mer eller mindre nöjda beroende på vilket slags privat driftsform som levererar vården, utbildningen eller omsorgen. I statistiken samsas stora vård- och utbildningskoncerner med mindre företag, föräldrakooperativ och stiftelser, allt under etiketten ”privat” – även om de stora företagen dominerar branscherna.
Undersökningen motbevisar hur som helst dem som menar att kommuner och landsting automatiskt skulle ge bättre offentlig service. Medborgarna känner inte igen den bilden. Och i slutändan är det vad som räknas. Vilken politiker ger sig på att montera ner det som gör människor nöjda? Den privat drivna men skattebetalda vården, omsorgen och utbildningen är här för att stanna.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 18 nov 2011 13:40 undersköterska (Ej registrerad)
Det är mycket ofta lika illa eller värre inom den kommunala äldre omsorgen. Skillnaden är att personalen inte vågar klaga.
Skrivet 18 nov 2011 16:01 äta kakan och ha den kvar? (Ej registrerad)
"Den privat drivna men skattebetalda vården, omsorgen och utbildningen är här för att stanna."Ja, men varför skall skattebetalarna pyttsa in vinstpengar till privata vinstintressen? Låt de själva stå för hela driftkostnaden om vinst skall tas ut!!
Skrivet 18 nov 2011 22:49 Ingemar E (Ej registrerad)
Allt är ju så enkelt. Är inte gamlingarna nöjda med omsorgen så behöver de ju bara ta sitt pick och pack och flytta till någon ny vårdgivare. Tänk vad underbart livet blir med valfrihet, och massor med skattekronor sparas i paradiset.
Skrivet 18 nov 2011 23:51 Kommande vårdtagare (Ej registrerad)
Skillnaden mellan offentligt driven verksamhet och privat driven är att den privata har som huvudsyfte att generera vinst till ägarna. Som ett axiom kommer då mindre resurser att stanna kvar i verksamheten vid privat drift. Konkurrensutsättning är inte nödvändig för ett rationellt nyttjande av våra skattemedel under förutsättning att kravspecifikationer och kvalitetsuppföljningar sköts på ett kompetent sätt med full transparens från politiker och medborgare i stort.
Valfriheten som nyliberalerna talar sig varm för har visat sig i praktiken obefintlig då våra vårdbehövande får stå i kö för en plats och vackert måste acceptera den plats som råkar bli ledig oavsett vårdgivare.
I andra länder drivs friskolor och vårdhem i stiftelseformer och då har man minimerat risken för den värsta rovdriften och avarterna av den giriga riskkapitalismen. Varför kan inte vi gå samma väg?