Motståndet är massivt. Färre än hälften av kommunerna ger äldre människor bestämmanderätt över vem som ska komma hem till dem för att städa, diska och ge omvårdnad.

I går presenterade Ekot en sammanställning av hur många kommuner som infört Lagen om valfrihet, LOV, hur många som funderar på det och hur många som inte ens velat utreda möjligheterna.

Eskilstuna hör till gruppen som tacksamt tog emot två miljoner från staten för att utreda förutsättningarna – men sedan struntade i utredningens slutsatser. Konsultrapporten framhöll att Eskilstuna hade storleken och resurserna att införa ett system som skulle ge de äldre verklig valfrihet, och att företag av olika storlek borde kunna samexistera inom verksamheten.

Det här var före valet och dåvarande majoriteten i Eskilstuna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, hoppades på en ny regering. S, MP och V hade nämligen lovat att göra om lagen så att den försvårade för stora företag att konkurrera ut mindre. Hur det skulle gå till var det ingen som kunde tala om, men det var detta majoriteten i Eskilstuna tänkte vänta in.

Det blev som bekant ingen rödgrön valseger på riksplanet, och nu verkar ambitionerna att ge Eskilstunas äldre valfrihet helt ha skrinlagts.

Mikael Edlund (S), ordförande i vuxennämnden, knorrade förra veckan på nyhetsplats i Folket över att regeringen kan komma att tvinga kommunerna att införa valfrihet 2014. Nej, tvång är aldrig roligt. Men frågan är varför majoritetspolitikerna i Eskilstuna inte på eget bevåg sjösätter LOV. Lagen möjliggör för kommunen att sätta upp tydliga kriterier och kontrollera kvaliteten på den hemtjänst privata utförare levererar.

Så vad är skälet till att majoriteten inte vill ge mer egenmakt och valfrihet till de äldre kommuninvånarna? En ny lag från en ny regering var visserligen ett svagt argument, men nu har det hur som helst fallit. Vilket är det nya argumentet mot LOV i Eskilstuna?