Ska en stad vara lokalpatriotisk så att den äger sitt eget kraftvärmeverk? Det behöver inte vara fel, och alternativet att sälja lokala energiföretag till statliga och andra marknadsjättar har en del kommuner prövat och fått ångra.

Men det finns fler alternativ. Strängnäs har minst ett sådant att tänka på.

Sevab är ett bekymmer för Strängnäs, som dessutom placerat sig bland högkostnadsorterna för kommunala taxor. I den årliga Nils Holgersson-studien är Strängnäs klart dyrast i länet när el, fjärrvärme, avfall och vatten räknas samman för flerbostadshus. Sådana resultat är ingen lyckad lokalpatriotism.

Kommunen borde byta fokus när det gäller Sevab. Den som nu går in på bolagets hemsida möts av erbjudandet att köpa lokalpatriotisk elström. ”Strängnäs-el” är en vix av fast och rörligt pris där kunden även ger en slant till någon lokal förening.

Det kan väl vara ett trevligt sätt att putsa varumärket . Men hur kan Sevab påstå att el köps från det lokala kraftvärmeverket?

Fjärrvärme från biomassa och avfall är en mycket klimatvänlig lösning, med hög verkningsgrad och låga utsläpp. Vid sidan av kärnkraft, vattenkraft och skogsindustrins eldning av eget avfall har den gjort att Sveriges koldioxidutsläpp i förhållande till produktionen är avsevärt lägre än nästan alla andra industriländers.

Däremot hänger ju alla kraftverk och elkonsumenter ihop i ett elnät. Det går inte att få sin ström från ett lokalt kraftverk och hålla annan ström borta ur kontakterna. Att kunden betalar för vissa elektroner, från grönare kraftverk till grönare kund, är en populär marknadsföringsmyt. Den sprids av större aktörer än Sevab, men är ändå ett tecken på att man inte är så helt noga med att vara seriös.

Frågan är liten, men stärker intrycket att fokus ligger fel, på för små frågor. Från moderat oppositionshåll har man velat peta styrelseordföranden. Men inte heller där finns det verkliga problemet.

Samägande med andra kommuner är troligen bästa sättet att öka effektivitet och pressa kostnader. Ett beslut om att utreda ett gemensamt bolag med Eskilstuna energi och miljö AB togs av Strängnäs fullmäktige för ganska exakt fem år sedan, men har inte verkställts. I samma riktning ligger bildande av ett gemensamt bolag mellan Västerås, Eskilstuna och Strängnäs, med det välskötta Mälarenergi som kärna.

Bara ett litet fåtal städer i Strängnäs storleksklass har nu högre fjärrvärmetaxor än Strängnäs. Bilden kan ändras något efter taxeomläggningen vid årsskiftet. Men att Strängnäs har dyr fjärrvärme är tydligt. Även i ett flerkommunalt bolag skulle Strängnäs rimligen ha högre fjärrvärmepris än Eskilstuna - eller Västerås, där fjärrvärmerörelsen är tolv gånger större. Små orter har högre kostnader än stora städer.

Men det borde gå att ta hem en hel del andra effektivitetsvinster om några städer kring Mälaren delade energibolag.