De två inläggen på opinionssidorna den 30 december och i går är ett märkligt stycke advokatyr. Perssons parti- och koalitionskamrater håller resonemanget på allmän nivå, undviker konkretion och anför argument som antingen är ovidkommande eller lättpunkterade.

”Allt har genomförts för kommunens bästa”, skriver Centerns fullmäktigegrupp och lyfter fram att kommunen inte har lidit ekonomisk skada. ”Vi kan inte se att skattepengar inte har använts på effektivast möjliga sätt”, är omdömet från kommunalråden Terese Askerstedt (MP), Fredrik Lundgren (FP) och Tord Tjernström (S) som också påpekar att de inte ser att syftet ska ha varit att gynna en enskild part.

Det där med att gynna enskild part ska vi återkomma till vid ett senare tillfälle. Påståendet om väl använda skattemedel och brist på ekonomisk skada missar dock poängen. Jens Persson beslutade att anlita Peter Lundberg som konsult, trots att tjänstemännen klart och tydligt pekade ut de ekonomiska riskerna med detta. Bland annat riskerade Strängnäs kommun att få betala upphandlingsskadeavgift för otillåten direktupphandling. Det enda skälet till att kommunen inte har åkt på denna ekonomiska smäll, är att Konkurrensverket har valt att inte driva fallet. Myndigheten saknar resurser att ta sig an alla sådana ärenden.

Att en otillåten direktupphandling har ägt rum är dock glasklart. Lika tydligt är att kommunstyrelsens ordförande valde att ta den ekonomiska risken för kommunens räkning. Det är inte att använda skattepengar på effektivast möjliga sätt. Uteblivna extrakostnader kan därmed inte utgöra någon försvarslinje för Jens Persson – eller för Peter Lundberg i de fall han har varit inblandad i otillåten direktupphandling.

I andra fall som avslöjats är själva oviljan att upphandla på rätt sätt den raka motsatsen till ansvarsfull användning av medborgarnas pengar.

Därutöver finns det som inte kan räknas i kronor och ören: skadat förtroende för den politiska ledningen och för Strängnäs kommun som helhet.

Såväl Centerpartiets fullmäktigegrupp som de tre kommunalråden talar om att de alla ska lära av det som skett. De berättar dock inte vad det exakt innebär. Ska ledande folkvalda hädanefter följa reglerna, lyssna på sakkunskapen, hålla sig till sanningen när de blir påkomna och inte placera ansvaret på andra?

Jens Persson har fortfarande inte, utan förbehåll, tagit på sig ansvaret för sina fel. Inte heller har han gett en uttömmande förklaring till varför han har agerat som han gjort. Persson har vidare inte kommenterat uppgifterna om sina insatser för att lägga locket på när Moderaterna försökte undersöka konsultavtalen.

Den som vänder blad bör åtminstone känna till vad som står på dem. Jens Perssons politiska omgivning vet det inte eller låtsas inte veta.