Varför ska storföretag få flagga ut sin bolagsskatt till Cypern? Beskattningen av företag är i dåligt skick. Den stora skattereform som gjordes för 20 år sedan har undergrävts av systematisk skatteflykt och nya undantagsregler. Området skriker efter en handfast reform, med stängda kryphål och sänkt, konkurrenskraftig skattesats.

Det är ett villospår när den här debatten framför allt handlar om enstaka riskkapitalbolag med intressen i vårdsektor eller i skolor. Sådana bolag har utmärkt sig med uppenbart hårdsaltade internräntor, som använts till att flytta intäkter till skatteparadis.

Men det är svårt att träffa rätt – och lätt att slå i luften – med regler där Socialstyrelse eller Skolinspektion ska försöka skilja riskkapitalbolag från andra med riskvilligt kapital.

Problemet är generellt, det är bolagsbeskattningen över hela linjen som behöver ändras. Den mycket stötande skatteflykten är inte knuten till enstaka branscher.

Så sent som 2008 gjorde regeringen – under livlig protest från Svenskt Näringsliv – ett försök att få stopp på de s.k. räntesnurror som storföretag satt i system för att flytta intäkter till länder med låg eller ingen bolagsskatt. Det lyckades bara delvis. Skatteverket redovisar nu att av 52 kontrollerade storföretag har bara sju helt slutat med dessa transaktioner.

En rad koncerner har i stället flyttat brevlådeföretagandet till Cypern. Den typen av ränteavdrag för interntransaktioner till bland annat Cypern var bara under 2010 minst 12 miljarder kronor. Förklaringen är att Anders Borgs proposition 2008 lämnade kvar avdragsrätten för internräntor till koncernbolag i länder med minst tio procents bolagsskatt – som i EU-landet Cypern.

Liksom flera andra EU-stater har Cypern satt i system att dra till sig andras skatteintäkter, för verksamheter där all produktion sker i helt andra länder.

Det är ingen dålig affär för dessa snyltare att få skära emellan tio procent på svenska företags vinster. Övriga svenska skattebetalare blir samtidigt luggade på 26,3 procent på samma vinster.

Regeringen har tillsatt en utredning med mycket bra direktiv. Inriktningen är att skattesatsen sänks och kryphål tas bort så att skattebelastningen blir likformig för olika slags verksamheter. Sverige har inte någon internationellt sett väldigt hög bolagsskattesats, men den har med åren blivit mindre konkurrenskraftig än den var på 90-talet, och nu är dess höjd åter ett problem, samtidigt som den systematiserade skatteflykten underminerar skattebasen.

Resultatet måste bli en kraftig skärpning så att missbruket med fingerade räntekonstruktioner omöjliggörs. De nya skattepengar som då kommer in kan användas för att göra bolagsskatten mer konkurrenskraftig och stärka Sverige som produktionsmiljö och arbetsmarknad.

Det kan alltså göras utan att tära på reformutrymmet för andra skattesänkningar eller angelägna utgifter.

De här frågorna behöver skyndas på. Regeringen behöver lägga av med krogmomspysslandet, och skärpa upp sina prioriteringar.

Sverige ska ha en liberal skattepolitik.

Sverige ska däremot inte ha en skattepolitik där de många betalar onödigt höga skattesatser medan grupp efter grupp får undantag – och skatteflyktskonsulter ger Cypern arbetsfria inkomster.