Med ett nytänkande i trafikpolitiken flyttas fokus från grandiosa jättebyggen till en mängd mindre järnvägsprojekt som sammantaget kan ge stora miljö- och arbetsmarknadsvinster.

Snart är det dags att välja spår. Vilken linje bör Sverige följa för investeringar i järnvägar?
Ju mer realistiskt och metodiskt man planerar, ju större betydelse får många mindre projekt. Mycket konkret berör det Strängnäs och Eskilstuna.

Nästan inget ämne är så populärt vad gäller granna visioner och luftigt tal om väldiga satsningar. Det är många som låtit som små och stora fridolinare.

Men medan det visades suggestiva skisser på väldiga projekt för långa, helt nya banor och blixtsnabba tåg hade underhållet eftersatts i årtionden. Ökande trafik har slitit hårt på luftledningar och spår. Det är mycket att göra med att arbeta ifatt, modernisera och stärka kapaciteten med nya spår där flaskhalsarna är som värst.

De stora tunnelbyggena – efter det i Malmö pågår nu det i Stockholm – ger plats för långt fler tåg och tätare tidtabeller. Det påverkar i hög grad den övriga Mälardalen. Där kan resandet öka med stora språng.

Samtidigt har ett samarbete mellan Trafikverket, tekniska högskolor och tågtillverkaren Bombardier i Västerås möblerat om avsevärt i den trafikpolitiska debatten. Projektet "Gröna tåget" har flyttat fokus tillbaka till idén bakom X2000-tåget. Snabbare tåg med vagnskorgar som lutar i kurvorna kan till stor del använda befintliga banor, men inom några år köra 250 kilometer i timmen, och ännu mer på nya banavsnitt.

Helt nya banor från storstad till storstad kan ersättas av förbättringar, förbifarter och nya delsträckor där sådana behövs. Då blir det plats för ett ganska stort antal relativt små projekt som kan höja kapaciteten och farten för person- och godstrafik.

En av de allra mest intressanta regionerna är då Mälardalen. Beräkningar inom Gröna tåget tyder på att en standardhöjning till högre hastighet och tätare turtäthet både söder och norr om Mälaren är en av de samhällsekonomiskt mest lönsamma investeringarna. För förhållandevis små pengar går det att få mycket resultat.

Dubbelspåret  Strängnäs – Härad, som börjar byggas nästa år, blir en viktig förberedelse för detta, liksom breddningen till fyra spår nordväst ut från Stockholm. När flaskhalsarna åtgärdas kan trafiken växa med ett nytt lyft, som när Svealands- och Mälarbanorna rustades upp för en del år sedan.

Därmed öppnas nya möjligheter, som spår Uppsala - Västerås och över Mälaren vid Strängnäs - Enköping. Alla berörda kommuner bör planera byggande och trafik med tanke på att nya förutsättningar är på gång.

I Eskilstuna finns dessutom en flaskhals väster om staden, enkelspåret till Tumbo där banorna mot Västerås och Örebro delar sig. Från 2015 ska malmtågen från Grängesberg rulla här igen, samtidigt som tätare trafik mellan Eskilstuna och Västerås är önskvärd – och det kan bli en stor trafikökning med Gröna tågets koncept där mer snabb fjärrtrafik kan gå längs Mälaren.

Det kan ju ligga nära till hands att vilja ha en förbifart för malm- och andra godståg sydväst om Eskilstuna. Men bullret från godståg är som miljöfråga en rätt liten sak. Vad kommunen kan behöva prioritera som strategisk åtgärd är – förutom dubbelspår hela vägen till Södertälje – att det blir dubbelspår västerut.

När propparna lossnar och trafiken i Mälardalen kan växa bör det inte finnas en flaskhals som stör förbindelsen Eskilstuna – Västerås. Den kan bli allt viktigare för arbetsmarknad och näringsliv.