Den politiska majoriteten och oppositionen i Landstinget Sörmland har satt i system att utbyta anklagelser och förolämpningar. Det senaste meningsutbytet av det här slaget handlar om brister i ärendehanteringen och landstingsstyrelsens ordförande Jörgen Danielssons (S) roll i detta.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet hävdar i ett särskilt yttrande att majoriteten lämnar in handlingar sent inför möten och att vissa handlingar inte diarieförs, i strid mot lagen. De tre partiernas slutsats är att majoriteten har tappat kontrollen över landstingsstyrelsens arbete. M, KD och C anklagar också Danielsson för att försöka ”agera skolfröken” som ”ska rätta oppositionens förslag” innan de läggs fram för landstingsstyrelsen.

Jörgen Danielsson förklarar att hans avsikt inte är att rätta oppositionens förslag utan att han bara fullgör sina skyldigheter enligt lagen när han går igenom handlingarna före mötet. Och så framför han följande synpunkt, återgiven i gårdagens tidning:

– Jag har aldrig varit med om liknande nedrigheter under mina år som politiker. Oppositionen bär sig beklagligt och oförskämt åt.

Han kallar även utspelet från de tre oppositionspartierna för ett hån och ett svek.

Så har båda sidorna lämnat diskussionen om de relevanta frågorna för att i stället ägna sig åt sandlådekrig. Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet kritiserar majoriteten för att den presenterar handlingar sent och därmed inte ger oppositionen tid att förbereda sig.

Det är ett viktigt påpekande, men tyvärr skjuter kritikerna högt över målet. För vad är det egentligen som har utlöst utspelet? Har Jörgen Danielsson lyft ut något oppositionsförslag från ärendelistan? Nej, något sådant hävdar inte M, KD och C. Han har bara sagt något på ett möte som oppositionspartierna misstänker döljer en illasinnad avsikt. Så direkt efter mötet skriver de ett yttrande om skolfröknar och liknande som skickas till medierna.

Jörgen Danielsson bemöter i sin tur inte kritiken om att handlingar kommer in sent och inte diarieförs, men lägger desto mer tid på att beskriva sina opponenters karaktärsegenskaper. Han gör det både i intervjuer och på sin blogg.

Förutom att flytta fokus från det väsentliga är den här typen av vilt svingande från båda sidor lite som vargen kommer. Kraftuttrycken förlorar sin betydelse, förvandlas till ett allmänt brus. Vid tillfällen då det verkligen är motiverat för majoritet och opposition att markera kommer ingen att lyssna på dem.

De stora förlorarna är medborgarna som går miste om riktig debatt om sakfrågor. I förlängningen skapar det misstro mot politiker.