Det handlar förstås mest om något annat och mycket större. Om det blir lagligt för ett slags alkoholjäsande företag att sälja flaskor i butik, så gör andra sådana företag genast anspråk på detsamma.

Varje eftergift till sådana lobbyister följs av nya krav och kampanjer. Då blir det inte fråga om miniföretag med små odlingar och små alkoholskvättar. Starkölsbryggare och spritbrännare kommer att protesstera mot påstådd diskriminering om de inte får ha fabriksbutiker, när en handfull äppel-, druv- och bärodlare fått öppna små alkoholbodar.

Hur mycket det än påstås att det bara handlar om ett fåtal företag som kan bli pittoreska inslag i turistnäringen så kan man vara säker på att andra, långt mer penningstarka intressen står beredda att använda ”vingårdarnas” seger för att driva igenom försäljning vid spritfabriker, vid bryggerier och i mataffärer.

Bryggerier och brännerier är inte ensamma om att se vinstmöjligheter i kampanjen för gårdsförsäljning. Den handlar ju allra mest om att slå in en kil i Systembolagets ensamrätt att sälja alkohol i butik. Lobbyismen bakom ”vingårdarna” har en omfattning som denna mikroskopiska näring inte skulle kunna få till på egen hand.

Den regering vi nu har säger sig stå för arbetslinjen i motsats till bidragslinjen. Men vilken linje företräder de som vill sälja alkohol i matbutiker och hos alkoholtillverkare? Ja, arbetslinjen är det inte. Med en sådan förändring skulle alkoholskadorna förvärras. Fler skulle bli sjuka, förtidspensionerade och utan jobb – för att de inte klarar jobbet. Bengt Westerberg, tidigare socialminister (FP) och nu ordförande i Röda Korset, har starka skäl på sin sida när han uppmanar regeringen att säga nej till alkohollobbyns krav på gårdsförsäljning.

De moderata ministrarna i arbetsmarknads-, social-, justitie- och finansdepartementen har god saklig grund för att se alkohollobbyn som en fiende till regeringspolitiken. Borgerliga politiker som av gammal vana tar lätt på alkoholfrågan borde tänka en stund på vad detta med arbets- och bidragslinje faktiskt betyder – om man tar det på allvar. Det gäller också våra sörmländska riksdagspolitiker Walburga Habsburg Douglas (M), Peder Wachtmeister (M) och Roger Tiefensee (C) som är varma anhängare av gårdsförsäljning.

Och vad har jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) i ”vingårdslobbyn” att göra? Så enkelt som att frukt, druvor och bär är lantbruksprodukter är det inte. Jordbrukskooperationen har nämligen ett helt annat slags affärsintresse i den här frågan. Ett av dess främsta företag, Lantmännen, äger 26% av ett spritbränneri utanför Gävle, och detta byggdes upp med miljoner i kapital från Lantbrukarnas Riksförbund. Den fabriken kan väntas stå först i kön för att öppna starkspritbutik samma dag som någon ”vingård” i Skåne får sälja alkohol i gårdsboden.