Folkpartiet framhåller ofta att den nya skolpolitiken gagnar alla barn, särskilt de svagare. Björklund passade också på att lyfta fram det perspektivet i sitt tal. Ordning och reda, tydliga omdömen eller betyg betyder mest för dem med störst behov och minst resurser hemifrån. Det som Mona Sahlin benämner sorteringsskola är i själva verket en skola vars uppgift är att uppmärksamma alla barns behov.

Det är bra att påminna om varför reformer som gjorts är riktiga. Men ännu viktigare är förstås att lyfta frågor och problem som ännu inte fått en lösning. Från folkpartistiskt håll kom för några dagar sedan ett synnerligen angeläget krav: Låt gifta par få leva tillsammans även under livets sista år. Om den ena behöver omvårdnad på ett äldreboende, bör också den andra få flytta in, även om hon eller han inte själv behöver omvårdnaden.

2006 infördes en lag om att gifta par och sambor har rätt att få bo på samma äldreboende. Det var ett viktig steg, men lagen gäller bara där båda parterna har ett omvårdnadsbehov. I dagsläget är det fortfarande upp till den kommunala välviljan om den maka eller make som fortfarande klarar att bo själv, får flytta med till äldreboendet. Och skillnaderna är stora.

En rätt att få leva med sin livskamrat ända till livets slut är en fråga om livskvalitet för de äldre och om anständighet för stat och kommun.